Hur ofta hör vi talas om barn och ungdomar som inte får vara med i sina lag, om hetsande föräldrar och ledare, om toppningar i för tidig ålder och om för många som tröttnar och lägger av?
Alldeles för ofta.
Det ska uppmärksammas och göras något åt. Helt rätt att idrotten får stå till svars, för mitt i allt det storartade finns saker att fundera över och att förbättra.
Men hur ofta hör vi talas om barn och ungdomar som inte får vara med i andra sammanhang, om uttagningar till dans- och musikprofiler på högstadiet där just den där dagen avgör de tre närmaste åren?
Alldeles för sällan.
Idrotten hamnar ofta ensam där vid skampålen för problemet är större än så i en allt mer individualiserad och egocentrerad värld. Vi borde också diskutera allt det där andra.
LÄS OCKSÅ: Bülow blev bortvald – men hittade en annan väg
Idrotten handlar inte i första hand om att skapa elitidrottare utan betydligt mer om att skapa gemenskap och ett hälsosamt liv. För mig har den betytt enormt mycket. Att ta del av varandra, att lyssna och lära, att skämta men aldrig såra. Jag kan inte tänka mig en bättre skola och hade inte velat vara utan en enda minut.
Barn ska idrotta på barns villkor och leka när de är små. Gärna med boll eller puck eller något annat, men inte övervakade av någon med annat än barnens välmående för ögonen. Utan för mycket allvar, prestationshysteri och föräldraprestige. Elittänkare utan skrupler och etik har tyvärr en förmåga att nässla sig in lite varstans där det luktar pengar och framgång.
Vet inte om ni sett den utmärkta SVT-dokumentären där fotbollslegendaren Torbjörn Nilsson tagit sig an två ungdomslag från Göteborg. Målet: att skapa vinnare utan förlorare, utan att göra avsteg från att alla får vara med, och samtidigt ha fokus på mål och resultat. Det om något visar att allt inte är svart eller vitt.
Det är inte fult och inte fel att vilja vinna, men i för unga år får det inte påverka vilka som får spela. I många idrotter räknas numera inga tabeller förrän spelarna fyllt 13, men det är ju inte så att matcherna försvunnit och det är inte förbjudet att försöka vinna de matcher som du spelar. Ärligt talat är det nog mest de vuxna som bryr sig. Barn minns de resultat och mål de vill minnas, föräldrar minns mer.
Så klart det finns superdupertalanger, men minskar bredden försämras också spetsen. Unga som elitsatsar tidigt blir inte bättre på sin idrott. Hård drillning i unga år ger inte elitspelare. De som satsar bara på ishockey i stället för att även spela bordtennis och innebandy och vara med i scouterna blir inte stjärnor för det.
Vi får fram bättre spelare om vi väntar med poäng och utslagning.
Det är inte jag som säger det. Det är forskarna.