Jo, jag vet att jag har skrivit att Linköping HC för första gången på för länge ska spela slutspel i vår. Men säg så här: nu sitter jag här i kaffeburken i Karlstad och känner mig inte alls lika säker. Räcker det med två vinster till? Inte alls säkert. Är det verkligen helt klart bakåt? Jag är inte så säker på det heller.
Och som det ser ut på bortaplan för tillfället vete sjutton om LHC har där att göra.
Det må låta elakt, men det är sanningen.
Det var i vissa stunder jämnt mot Färjestad, absolut var det så, men i effektiviteten framåt och stabiliteten bakåt skiljde mycket. I de avgörande lägena var det klasskillnad.
Det som oroar mest är att LHC är så lätt att såra. Nu var det insläppt mål efter tappad markering efter bara ett par minuter och sedan ytterligare ett när Markus Ljungh slog en slarvig passning i mittzon samtidigt som övriga åkte och bytte.
Dessutom har Marcus Högberg hamnat i en tydlig svacka och inte alls känns lika stor och säker som tidigare. Just nu är det för många puckar som ramlar in som inte borde göra det. LHC har inte råd med att målvakten och några av de bästa spelarna i övrigt underpresterar som nu.
Det var 0–2-underläge efter halva första perioden och det kändes inte som om Färjestad behövde göra så mycket heller. Oscar Fantenberg reducerade, men så blev det hemmamål igen på första chansen i andra perioden och släpper du in tre mål på de tio första skotten är det förstås mer eller mindre hopplöst att vinna.
Det är många som får stryk i Karlstad, men det får inte gå så här enkelt.
Det kändes banne mig som att nästan allt gick in.
Klubbens viktigaste drag den här säsongen var när egenägda dotterbolaget Linköping health care såldes för sju miljoner kronor. Säg så här: utan den hade alla med LHC-sympatier haft betydligt svårare att andas just nu. Jag ska inte säga att det hade hyperventilerats och varit panik, men nog inte så långt ifrån.
Det är fortfarande av största vikt att det blir slutspel, allt annat skulle vara ett både sportsligt och ekonomiskt misslyckande, men det är om möjligt inte riktigt lika avgörande som före storaffären. Försäljningen av Health Care stärkte det egna kapitalet med uppskattningsvis sju miljoner – och minskade dessutom den omsättning som elitlicensens procentsats baseras på.
Check. Check.
Det gav dubbel effekt och pratar du med personer i klubbledningen förstår du att det inte fanns någon annan väg att gå. Det var en affär som var tvungen att göras för att inom några år, eller till och med redan till hösten, ha det som krävs för att ens få vara med.
Balansgången, med att i tuffa tider öka intresset och våga satsa för att vända den negativa trenden, går fortsatt på slak lina, men det är inte längre lika stor risk att klubben ska slå omkull. Det var bara fyra miljoner i eget kapital i våras, det har budgeterats med lika mycket i vinst i år och då räcker det inte med någon enstaka slutspelsmatch.
Då krävs ett par matcher till.
Det vill säga minst kvartsfinal och...ja, det är långt dit nu.