Nästan på dagen fyra månader till nedsläpp i SHL-hockeyn (om inte coronaviruset sätter stopp och jag tar inget för givet). Fyra månader där det bland LHC-fansen som vanligt kommer att födas drömmar om att nu är det äntligen dags att lyfta.
Det har inte blivit slutspel på några år nu – men jösses så mycket negativt som vänts till något positivt i vår. Kul. Men med tanke på hur det stundtals sett ut under senaste säsongerna när hockeyskeppet svajat värre än en gammal Englandsbåt från Göteborg till Harwich säger jag också:
Lugn nu.
Läget för dagen är bättre än på länge. Låt oss nöja oss med det. För nu. Niklas Persson ska ha beröm för hur han agerat under våren, absolut är det så, men det är trots allt en hel del att bevisa innan jag tar ordet toppstrid i min mun.
Trots pandemi och elände blåser positiva vindar och slutspel känns som ett realistiskt mål. LHC är svårplacerat, men har inte råd med ett misslyckande till. Klart rimligt med play in, hamnar sista pusselbiten rätt är det inte omöjligt att slåss om topp sex.
Ungefär så.
Klubben räknar tydligt med att ishockeyn kommer att puttra på som vanligt till hösten och det är bara att hoppas att så blir fallet. Allt eventuellt snack om ekonomiska bekymmer undanbedes vänligt men bestämt. För det är klart att värvningarna har kostat.
Men med treårsvisionen fanns också en känsla av att ”vi har banne mig inte råd att inte satsa”. För att ta sig tillbaka till toppen fanns ingen annan väg. Man kan tycka precis vad man vill om det, men det är så den här världen fungerar.
Tittar du på lagbygget saknas minst en forward av hög klass. Det blir viktigt att hitta rätt, för Broc Little måste få hjälp med målskyttet. Joe Whitney vill stanna, men jag tror att LHC behöver få ut mer för pengarna där. En defensiv back hade inte heller varit fel. Gärna en elak en. Men man kan inte få allt och definitivt inte på andra sidan corona.
De nya måste lyckas, så är det alltid, men ska LHC lyfta handlar lika mycket om att rätt många av dem som är kvar blir bättre och gör avtryck. Med fler spelskickliga centrar som motorer ökar möjligheterna att göra just det.
Målvakten Jonas Gustavsson måste över en hel säsong vara så bra som han varit då och då. Hampus Larsson behöver växa ut till en tydligare defensiv klippa. Det krävs inte poäng varje gång av spelare som Patrik Lundh, Henrik Törnqvist och Jimmy Andersson, men oftare än i vintras.
Ni kan mer – och från med i höst är det dags att visa det.