LÄS MER: Franssons lyckade jubileum
LÄS MER: Betygen: De var bäst i IFK
LÄS MER: Så var matchen minut för minut
Axel Kjäll var spänd på att se hur hans lag skulle hantera att bli utsatt för IFK Norrköpings höga press.
Efter fem minuter hade inte hemmalaget satt fötterna på motståndarnas planhalva, fick uteslutande ägna sig åt att jaga och varje gång de vann boll var det på blixtlån.
Den förlorades i samma sekund för att de inte klarade av att hantera den där pressen.
100-matchersmannen Alexander Fransson kommer inte bara komma ihåg att han jubilerade i Örebro.
Första allsvenska målet med vänstern kommer också finnas med i kaptenens minne och toppade en första halvlek som totaldominerades av IFK.
En fortsättning på hur det såg ut under 70 minuter mot Göteborg – men ändå bättre. Mer bestämt och självklart.
Ett mål upp var i underkant sett till att ÖSK knappt hade bollen, Kalle Holmberg prickade ribban och att det fanns ypperliga chanser att straffa Örebro i omställningarna.
IFK tog längre pausvila än Örebro. Kamraterna var inte med när Johan Bertilsson nickade i ribban och de var inte med när Carlos Strandberg skickade in returen.
Tillbaka i samma trötta spår? Inte vinnare den här gången heller?
Nej och nej.
Det spred sig aldrig någon tydlig panik som hårt ansatta lag och spelare kan lamslås av när det plötsligt finns en risk att tappa matchen.
ÖSK var bättre i andra men med dragen att peta in GudmundurThórarinsson centralt och med Simon Skrabb till vänster har IFK Norrköpings mittfält både blivit kreativare och tyngre.
Skrabb skickade in inlägget till Lars Krogh Gerson som nätade mot "Blåvitt". Skrabb skickade in bollen som Kasper Larsens danska skalle så smart nickade ned till Jordan Larsson som sätter de där lägena han inte ens kom till för ett år sedan.
2–1, segermålet och firande framför klacken. IFK Norrköping stod pall den här gången och även om det finns svårare matcher än Örebro gick det inte att misstolka känslorna på slutsignalen. När Isak Pettersson vevade igång en sista sång med fansen var det både glädje och lättnad.
När IFK ägde första halvlek och styrde mest som de ville påminde det om AIK-matchen hemma (första 45). Då var det enkelriktat i banan mot mästarnas mål.
Peking lyckades inte att upprepa det spelet mer, petade Sead Haksabanovic, styrde om med Thórarinsson och Skrabb efter de där två superhemliga och stängda träningarna och är ett betydligt bättre fungerande lag sett till de två senaste matcherna.
När dessutom Rasmus Lauritsen kommit in med energi och ett vasst huvudspel i backlinjen är det tydligt att det blivit ett lyckat drag. Ett lyft.
Även om tabellen visar en blygsam niondeplats.