Jag har varit med om mycket på mina dryga två år som jag jobbat under Öst Medias vingar. Nästan dagligen har jag fått träffa eldsjälar och profiler inom olika sporter som brinner för sin sak. Nu fick jag uppleva ännu en grej som jag kommer ha med mig som ett minne för resten av livet: att vara kartläsare (passagerare är nog kanske rätt beskrivning i det här fallet, men men). Ända sedan jag var liten har jag tyckt att det är roligt med fart. När vi hade varit på stan med familjen när jag var yngre skrek jag alltid ”gasa” till mamma när hon körde ner i cirklar mot utfarten ur parkeringshuset. Då jag inte har motorsportintresset naturligt inom familjen är det inget jag slussats in i – men det har alltid varit något jag tyckt varit otroligt coolt.
När man kommer ut till sporter som man känner sig okunnig inom och inte har haft någon större relation till under uppväxten finns det alltid en rädsla för att människorna inte ska acceptera än. Det blir såklart lättare när utövarna ser att man är intresserad – men samtidigt finns alltid den där underliggande rädslan att man ska uppfattas som trög och okunnig i bakhuvudet.
Omkring motorsporten har det dock aldrig varit några problem. Det har kvittat om det har handlat om bevakningen av Folkracefestivalen i Motala, SM i roadracing, endurons Stångebroslaget eller East Sweden rally, var jag än hamnat har jag fått ett varmt välkomnande och ett trevligt bemötande. Det har alltid känts inbjudande och man lär känna folk och kommer nära de aktiva väldigt fort och okomplicerat. Och Sviestadträffen var inget undantag.
Jag har varit på andra event där andra sporter varit i fokus då jag har känt mig okunnig och bett om information och hjälp, men istället fått en suck och en ögonrullning som mottagande. Snacka om att vissa har mycket att lära sig av motorsporten. Just ett bra bemötande gör att jag vill komma tillbaka och även lära mig mer. På köpet får man en stor respekt för utövarna och blir också nyfiken på hur de går för dem i nästkommande tävlingar. Dessutom är deltagarna väldigt hjälpsamma mot varandra. Trots att de är konkurrenter på banan hjälps man ofta åt om något strular vid sidan av. Det blir en god cirkel helt enkelt.
Men åter till testet. Att åka med i en rallybil är något jag velat testa länge. Det var heller inte alls så som jag trodde. Jag kände mig ovanligt trygg när jag satt bredvid Peter Appelskog, som satt bakom rallyratten för första gången på tre år. Känslan går heller inte att beskriva. Det enda jag kan säga är att om du får chansen att testa – gör det. Och om du inte får chansen, se till att få den. Människorna är som sagt väldigt öppna och hjälpsamma så om du vill testa på är det nog bara att höra av sig till närmaste motorsällskap så kommer du kunna få uppleva ett minne du sent kommer att glömma.