En omgång kvar – sedan slutspel. Jag tittar på det LHC som den här kvällen förlorar mot Frölunda och med tanke på det som händer i Scandinavium finns väl egentligen ingenting som talar för det som den här krönikan handlar om.
Strunt samma.
0–3 till trots kan jag inte längre hålla inne med den känsla som den senaste tiden växt sig allt starkare i både huvud och mage. Många kommer att tycka att det är roligt om jag har fel, men jag tar risken. Även en hockeytyckare med tydliga ambivalenta drag måste någon gång bestämma sig och strunta i garderingarna.
Så:
Linköpings HC tar SM-guld i april.
Skratta ni. Kalla mig idiot, om ni vill. Men jag tror verkligen att det blir så.
Det här laget är bra byggt för slutspel.
Med ojämna mellanrum under vintern har det visats att där finns vad som krävs och i ett slutspel kan inte finnas någon risk för tramp i bekvämlighetsfällan. Som i går. När allt skruvas upp ett varv till och alla vill maximalt blir Junland & Co svåra att stoppa. För ingen får vara nöjd. Någon gång.
Alla lag har en förstakedja. LHC har två som gjort runt hundra poäng. Där finns (eller borde i alla fall finnas, sånt vet man inte förrän efteråt) också tillräckligt med bredd, erfarenhet, karaktärsstarka spelare, potentiella matchvinnare och nyckellirare som kan matchas hårt. Bevisad styrka i numerära under- och överlägen inte att förglömma.
Frågetecken?
Absolut.
Du vinner inget utan en lysande målvakt och där har Marcus Högberg och David Rautio en del att bevisa. Bästa målvakten vinner. Så är det nästan alltid. Rastislav Stana tog LHC till dubbla finaler och har fått alldeles för lite cred för det. Där finns Rahimi, Sjögren och någon till, men finns där elak tuffhet och tjuriga vinnarskallar så att det räcker? Är defensiven hållfast nog i skarpt läge? Den stora nyckeln blir att ta sig vidare från kvartsfinalen och förlorad fjärdeplats/hemmaplansfördel gör det klart svårare. Jag förstår om en och annan är osäker där. Jag är det.
Med allt detta sagt:
Skellefteå är fortfarande superfavorit och laget att slå, Växjö, HV och Frölunda är heta utmanare – men LHC vinner det här.
Och eftersom det alltid är tränarens fel när det går dåligt ska han också ha beröm när det går bra. Så det vore kul att se Roger Melin i guldskägg framåt våren.