Klok, lugn, till synes erfaren, redan som tonåring.
Att intervjua 18-årige Magnus var precis samma sak som att intervjua 41-årige Magnus.
Proffsigt, genomtänkt och trevligt hur matchen än hade slutat, hur glad eller irriterad han än var, hur trött han än var på journalister.
När jag står här och minns under hyllningen i Saab arena, när Magnus nummer 7 hissas i taket, minns jag speciellt några dagar i Prag sommaren 1992. LHC var där på träningsläger, jag där för att bevaka, med ett rekordungt lag, som efter ekonomiska problem och tvångsdegradering hade börjat om i division 2 och med en rekordung lagkapten i 18-årige Magnus Johansson.
Vissa människor har en aura av respekt och lugn runt sig utan att behöva säga så mycket.
Sådan är Magnus och sådan var han redan då.
En självklar ledare, en lagkapten av bästa sort, som ledde laget som om han inte gjort annat. Där fanns många andra juniorer i laget, killar som var som 17-18-åriga killar oftast är, mer pojkar än män, och där fanns män, äldre spelare, som är som många män är, mer pojkar än män, och där fanns lillgamle herr Johansson.
Redan då man, mest mogen i laget – bara 18 år gammal.
Jag var själv ung då, bara 20 år gammal och definitivt mer pojke än man, och minns tydligt hur jag reagerade på det lugn och proffsighet Magnus spred omkring sig.
Man kan säga mycket om Magnus som spelare, om hans fantastiska spelsinne, hur han alltid gjorde sin omgivning bättre, att han är Linköpings största idrottare genom alla tider, men det är det här, hans personlighet, som gör honom speciell, ja till och med unik.
Jag har i alla fall aldrig mött hans like under de dryga 25 år jag följt idrott som journalist.
Jag har alltid imponerats av hur Magnus tog med sig sin personlighet ut på isen, in i spelet. Att se honom spela var som att möta honom vid sidan av isen, lika lugnt, kontrollerat och smart.
LHC hyllade sin hjälte snyggt inför matchen mot Färjestad och Magnus tackade på bästa sätt, med ett fint tal och med en enorm hyllning till fansen.
Idrottsstjärnor borde alltid hylla fansen mest. Utan dem vore de inte stjärnor. Därför värmde det mest att se Magnus ta plats på ståplatsläktaren när hyllningen var klar, och där tillsammans med White lions heja på det för dagen röda hemmalaget.
På isen försökte LHC hylla kapten Johansson. Kapten Persson gjorde både mål och assist och Johansson var bra i målet, men det räckte inte, det blev förlust.
Magnus avslutade sitt tal med följande ord från Lars Winnerbäcks "Kom ihåg mig då":
"O när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då"
Tro mig Magnus, oavsett om det framöver blir guld eller inte, vi glömmer dig aldrig.