Några dagar före seriestart tog jag en fika med LFC-kaptenen Frida Leonhardsen Maanum för att prata framtid.
Hon sa:
– På längre sikt är det Spanien som är drömlandet. Jag tror att den fotbollen skulle passa mig bra. Jag har pratat en del med Caroline Graham Hansen (landslagskompisen i Barcelona) och hört hur det är. Engelska ligan ligger kanske steget före just nu, men jag tror verkligen att Spanien kan bygga något stort.
Alla som ni såg Champions league-finalen i söndags såg att den katalanska giganten redan är bäst. Jösses, vilken uppvisning. Det var en insats, ett tempo och inte minst ett passningsspel som visade hur långt den internationella damfotbollen har kommit. Det var absolut inget fel på allsvenska toppmötet mellan LFC och Kristianstad heller, men det är en annan värld och lätt att tänka tanken att ”oj, hur i all sin dar ska något svenskt lag någonsin kunna konkurrera med det här?”.
Frågan är om vi kan det när de sportsliga och ekonomiska skillnaderna bara kommer att bli större jämfört med toppklubbarna i Spanien, England, Tyskland, Frankrike och Italien. Det är, som jag och många andra varit inne på tidigare, ytterst tveksamt. Damfotbollen går i herrfotbollens spår och allsvenskan kommer fortsatt att tappa mark i näringskedjan.
Men det finns faktiskt en detalj med Barcelonas kross som talar för att det med rätt sätt att arbeta inte är helt omöjligt att med mindre resurser faktiskt göra något extraordinärt. Nu är förstås inte resurser något bekymmer för Barcelona, men faktum är att inte mindre än 13 spelare i mästartruppen har hämtats från regionen och många har kommit fram genom den egna akademin. Jämför det med Chelsea som för dyra pengar köpt in spelare från hela världen, från Australien till…Mjölby.
Barcas framgångsrecept visar vad det faktiskt går att göra med en utbildning och utveckling som inte behöver kosta skjortan. Om svenska klubbar på många sätt inte kan vara med och konkurrera är det den vägen som måste tas. Gör din grej och gör den bäst av alla.
Det finns helt enkelt inget annat att välja på.
På tal om Frida Leonhardsen Maanum som jag nämnde tidigare: det är förstås bara en tidsfråga innan norska stjärnan (oj, vad hon dominerade i första halvlek!) spelar för en större klubb i en större liga och där har onekligen LFC ett dilemma att fundera över.
Släppa henne redan i sommar och få betalt – men samtidigt tappa slagkraft och högst troligt sälja bort chansen till Champions league? Eller vänta till vinterfönstret – och inte få några pengar in till den hårt ansträngda klubbkassan?
Det kan inte vara ett enkelt beslut att ta.