Det har gått trevande helt enkelt.
Trevande. Precis som för Piraterna den senaste tiden. Eller det är väl att vara snäll. Sex raka förluster är inget man kan snacka bort.
Däremot kanske man kan köra bort det. Och det var precis vad de gjorde mot Indianerna.
Piraterna behövde verkligen vinna. Visserligen slog MVT:s Peter Calén fast häromdagen att det inte är mot Indianerna, utan i de tre efterföljande matcherna som Piraterna MÅSTE vinna. Men både Linus Sundström och Daniel Davidsson har sagt under veckan att detta är en nyckelmatch. Och det har de ju rätt i.
Indianerna är ett bra lag, men Piraterna hade hemmaplan. Och det är hemmamatcherna som MÅSTE vinnas för att det ska kunna bli något slutspel.
Det började perfekt. Två tidiga femettor och sexpoängsledning i första pausen. Och så fortsatte det bara. .
Hemmaformen från säsongsinledningen var återfunnen. I stort sett hela laget, inte minst reserverna Jonas Davidsson och Kai Huckenbeck, körde utmärkt. Piratförarna var heta, modiga och snabba direkt från start. Det var efterlängtat för publiken som fick ge ovationer åt snygga omkörningar och bra lagkörning.
Piraterna lyckades förvisso inte vinna med de 24 poängen som krävdes för bonuspoängen, men vad gjorde det?
Nu gäller det att Piraterna fortsätter på samma sätt. Segern betyder inte ett skvatt om Piraterna börjar förlora igen i de kommande matcherna mot Masarna, Lejonen och Rospiggarna. Men det är klart att detta gav självförtroende. Att vinna så övertygande efter att ha varit nere i källaren.
Det kändes inte så hoppfullt inför, men Piraterna kommer härifrån med en stark insats bakom sig. Förhoppningsvis gäller detsamma för mig och min krönika.