Per Bergsten: Det kan vi kräva av LHC i vinter: "Ett megamisslyckande annars"

Fem raka förluster på försäsongen – vad ­betyder det?

Det vore dumt att säga att det inte betyder någonting och att det ändå inte framkallar viss oro. Men resultaten i serieupptakten avgör helt den fortsatta känslan. Då spelar det spelar ingen roll hur sommaren sett ut. Med tre hemmamatcher i rad som aptitretande start inbillar jag mig att de första insatserna nu blir extra viktiga. 

Några snabba vinster skulle ge en boost för självförtroendet. Några förluster skulle få eventuella tvivel att växa sig starkare.

Det kunde omöjligen bli lika dåligt som mot Leksand och nu var det betydligt mer stabilt och sammanhållet.

Men det skapades för lite framåt mot ett försvarsstarkt Örebro och flera av dem som ska leda offensiven har (frånsett segern mot Färjestad) inte gjort det i sommar.

Med poäng på spel krävs skärpning där. 

Så, vad kan vi ha för krav?

Frågar du spelarna säger många att det är det bästa LHC-lag som de spelat i. Bra. Då vet vi. Då ska kraven vara höga. En spelarbudget i toppen av SHL, en sjätteplats i fjol och vassa nyförvärv gör att LHC för första gången går in med riktiga förväntningar på sina axlar. 

Allt annat än slutspel är ett megamisslyckande och det här laget ska inte behöva ta en omväg via play in. 

Några vinster i slutspelet kan vi också kräva.

Vad talar för LHC?

Jag gillar ju backsidan med starka och stabila toppar i Oscar Fantenberg och nye Rasmus Rissanen. De kan, om det skulle behövas, spela i stort sett vartannat byte när det hettar till och så behövs. Där finns också en tydlig hierarki och rollfördelning.

Även om det inte riktigt sett så ut så här långt ser forwardssidan spetsigare ut med bland andra Ty Rattie, Broc Little och Nick Shore, men där finns också bredden med olika typer av spelartyper och rätt mycket fysik i form av Christoffer Ehn, Patrick Russell och Remi Elie och några till.

Att många är kvar från i fjol är en fördel. Kontinuitet är ofta en framgångsfaktor.

Och emot?

Ja, nog finns ett och annat frågetecken. Har gubbarna fortsatt nödvändig fart? Kan defensiven stabiliseras, förra säsongen var LHC det lag som släppte till näst flest emot sig? Hur klarar man sig utan Marcus Högberg som var seriens kanske mest värdefulle spelare i fjol? Vilken nivå håller Christian Heljanko? Vad betyder det att Rasmus Rissanen och Nick Shore kommer sent?

Vem blir nyckelspelare?

Har skrivit det tidigare: Christian Heljanko. Målvakten måste vara så bra som han varit i Finland och vinna matcher på Högberg-vis. Det har han inte gjort under försäsongen.

Poängkung?

Ty Rattie. Gardera med Robin Kovacs.

Säsongens flopp?

Alla har inte ens visat upp sig än, så låt oss återkomma till det. Men säg så här: det blir viktigt att Nick Shore är så bra som LHC hoppas att han ska vara.

Överraskning?

Jag är osäker på vem, men någon av de yngre måste ta samma kliv som Jonathan Myrenberg gjorde i fjol. Oscar Lawner i en större roll än i Färjestad? Adam Hofbauer som kommer att smälla på och visa attityd? Mattias Hävelid den här gången då?

Mest värdefulle spelare?

Oscar Fantenberg kommer att spela mest i vinter också. Får inte gå sönder. Får inte.

Viktigaste värvningen?

En defensiv specialist som Rasmus Rissanen kommer att göra massor med nytta.

Tyngsta tappet?

Har påven rolig hatt? Marcus Högberg. Så klart.

Var hamnar LHC?

Det väntar vi med. Det får ni se i vår bilaga som kommer på tisdag.