Linköping HC slår favoritmotståndaren Timrå med 5–2 inför ännu en match med storpublik i Saab arena och rysaren går vidare. Det är 17 matcher kvar att spela och mer än halva serien är mer eller mindre inblandat i striden att inte åka ur.
Streckstrid? Ja. Skräckstrid? Det också.
Mer om matchen lite senare.
Mitt i jakten undan kvalspel ska LHC ha in en ny målvakt och möjligt att det blir lyckat drag. Jag vet inte. Vet du? Vet någon? Men nu hör jag också att Adam Werner är klar och att det närmar sig en ny klubb för Christian Heljanko.
Jag tyckte också att det var en bra värvning när den gjordes. När Marcus Högberg plötsligt lämnade gick det inte att få till något så mycket bättre. Hyllad och flerfaldig mästare i Finland, rankad som en av Europas hetaste målvakter.
Men här har det inte fungerat.
Alla har sett det.
Jag har inte tillräckligt många högskolepoäng i målvaktsspel för att exakt slå fast vad som gått fel, men att flytta från finsk till svensk ishockey har ofta visat sig vara en omställning och Heljanko har varit för ojämn, för fladdrig och för lättläst när motståndarna avslöjat hans brister.
Med Werner får LHC in en målvakt som är mer täckande i sin spelstil och det kan nog passa bättre.
Utan en fungerande målvakt vinner du ingenting eller i alla fall inte tillräckligt ofta. Kvällar när det inte fungerar krävs någon som räddar laget och det har Christian Heljanko inte gjort. En av för många rekryteringar som inte har fungerat under hösten och vintern.
Oavsett om han bytte ut sig själv eller inte mot HV kom han snett in med Ante Karlsson som ny tränare och har inte fått något förtroende alls sedan dess.
Nu känner sig LHC tvunget att agera och det kan jag förstå. Det har blivit en ohållbar situation. Det går inte att gå in i den avgörande delen av säsongen – hemska tanke, det kan bli kval av det här – med en målvakt som inte fungerar och som inte vill vara här. Allra minst i utsatta lägen som det här har du inte råd med den risken för energitapp.
Sen slår det mig att finska burväktare och LHC inte är en vinnande kombination. Ingen regel utan undantag och du har Fredrik Norrena som är en av klubbens absolut bästa, även om det aldrig blev SM-final.
Men i övrigt?
Tja, Mika Noronen, Tero Leinonen och Iiro Tarkki fick knappt spela och för några år sedan kom Jussi Rynnäs in och blev på något sätt symbolen för en misslyckad säsong.
Ansvaret vilar nu tungt på Jesper Myrenberg, som gjort det bra på slutet men som fortfarande har mycket att bevisa när det gäller att vara förstamålvakt i SHL. Nu vilar ett ännu större tryck på 24-åringen.
Han måste lyckas.
Måste.
Mot Timrå var han precis så bra som han behöver vara. Hela tiden. Efter usla försvarsinsatsen senast kom LHC tillbaka, tog striderna framför egna målet och gav sin målvakt den hjälp han behövde.
Det finns fortfarande saker som behöver bli betydligt bättre – inte minst passningsspelet – men nu var det en stark och kampfylld insats som avgjorde. Publiken gillade det den såg och det var omöjligt att inte gilla stämningen som bjöds.
Tillsammans kan Linköping vara starkt.
Några saker till:
Den gamle (Broc Little, 36) spelade fram till den unge (Eddie Genborg, 17) till 2–1. Kändes som det fanns en del symbolik i det målet.
Publiken var i uppror över den inkonsekventa domarinsatsen och jag kan förstå det. Oscar Niklasson och Mattias Enroth var allt annat än bra och överhuvudtaget tål att funderas över rättskiparnas standard.
Det svajar för mycket. Mellan matcher och under matcher. Det där med att de bästa domarna är de som syns minst har ändå en poäng.
Skärpning krävs.