Många tänkte sommartankar i helgen. Nu blir det grillning, eller nu drar vi till torpet, eller till stranden och badar. Eller relaxar en stund på någon uteservering på ett torg.
Kanske gick tankarna inte automatiskt till att stå i ett grusmoln på en motocrossbana på slätten söder om stan.
Men mellan 3 000 och 5 000 personer, det var svårt att uppskatta publiksiffran, valde att göra verkstad av den tanken när Linköpings MS återigen var värd för ett SM i motocross.
Jag kan garantera att väldigt få ångrade beslutet att besöka hettan på Sviestad, även om det var dammiga och torra strupar, och lite bedövade öron, efter alla actionfyllda heat som en crosstävling på den här nivån innehåller.
Det är sällan jag sett och hört en så kompakt och unison hyllning till ett evenemang som denna SM-comeback av LMS. Det är ett LMS som de senaste åren sjösatt två treårssatsningar med elitvinkel för unga förare. Där har klubben lyckats att bli ett nav för hela länet där förare från både Norrköping och Motala lockas till elitsamlingen i Linköping.
Men ingen elit utan de som hjälper till att fixa med allt. Där visade LMS också elitklass i och med helgens arrangemang. 170 funktionärer på lördagen och 170 på söndagen, det är bra mobilisering för alla vi som vet hur hård konkurrens det är om människors tid nuförtiden. Ordföranden Peter Kahrle tackade dessa samtidigt som alla kom fram och tackade honom för SM-helgen. "Vi har jobbat väldigt hårt med det här under en lång tid. Det går med vinst också och det gör det tack vare sponsorer", berättar Kahrle som säger att planen är att ha SM i Linköping både 2019 och 2020, men att inget är spikat.
Hemma-SM blev ingen sportslig succé för LMS-gänget. Ingen hamnade på pallen. Antingen räckte förarna inte till på den höga nivån, eller så hade de otur med att köra omkull själva eller i kollisioner med andra.
Men inramningen gjorde att ingen var ledsen över uteblivna pokaler. Hampus Kahrle hade ett massivt publikstöd, vilket han själv hörde tydligt genom hjälmen. "Häftigt när ens polare tömmer Biltema på tutor", sade Hampus efteråt.
Cred till LMS kom också i massor från de gästande förarna som kom från hela Sverige och även andra länder. "En jävligt bra bana som de också gjort bra jobb med. Man kunde välja olika spår", berömde 125-vinnaren Emil Jönrup från Varberg.
Gustav Nord från Linköping kör själv på hobbynivå och nu var det självklart att heja på de kompisar han har i sporten. "Farten, adrenalinet, spänningen, motorerna, ljudet. Det är höga hopp och fighting", beskriver Nord sin älsklingssport.
För ett ovant öga ser ett crossheat ut lite som ett dataspel, särskilt när man har översikt över hela banan. Ekipagen åker kontrollerat och välplanerat upp och ned.
Det oväntade är att få trycker på boost på joysticken, det är i alla fall inte det som är segerreceptet. Att galet försöka kasta sig om åkare i fältet. Nej, vinnargrejen är att lägga upp en långsiktig plan över sitt lopp och sedan följa den med tålamod. Att göra så få misstag som möjligt och så är det trägen som vinner. Att bygga upp fart under en längre sträcka i stället för att gasa hårt i enstaka partier. Taktiken är viktig att ha, mitt i all taggning.
Samtidigt förstår jag att crossfolk är lite som orienterare. Engagemanget för sporten finns och alla ställer upp för att få tävlingen att fungera. Jag träffade Alex Johansson från SMK Motala, som är långtidsskadad med gipsat ben. Ändå stod han där som funktionär i målet på Sviestad.
"Om fem veckor ska jag kunna köra igen", längtade Alex när stjärnorna gasade förbi.