Jag vet inte hur många LHC-premiärer jag bevittnat sedan debuten i högsta serien för snart 25 år sedan (jösses, vad tiden går). Men många är det. Har inte heller full koll på hur många vinster det har blivit, men…tja, särskilt många är det inte. Åtminstone inte senaste åren.
Jag minns efter någon premiärförlust uppe i Luleå där dåvarande tränaren Roger Melin log snett och sa:
– Oj, har du åkt hela vägen upp hit? Det var en lång resa för lite.
Nu?
Tja, med bara någon minut kvar höll jag på att skriva att LHC och jag i alla fall inte behövde åka lika långt den här gången. Men så kom sena kvitteringen till 2–2 genom Sebastian Strandberg, så kom avgörande 3–2 i straffläggningen efter mål av både Markus Ljungh och Ty Rattie (kors i taket!).
LHC tog rånarluvorna med sig till Jönköping, vände och vann.
Logiskt?
Inte ett dugg.
Moralhöjande?
Borde det vara.
Att spela dåligt och vinna är aldrig fel. Två bortapoäng är verkligen inte kattskit när det inte såg ut att bli någon – och ingen kan säga annat än att bästa laget för kvällen inte vann.
Jag tyckte ju att Marcus Högberg borde ha gjort det bättre på första baklängesmålet, men efter det var det målvakten som höll LHC kvar i matchen. HV hade 32 skott på mål – bara under de två sista perioderna. Högberg och Jönköping är ofta en alldeles utmärkt kombination. När inte spelet fungerade i övrigt fick han i alla fall god hjälp med att rensa undan returer.
Ska LHC lyfta till högre höjder i tabellen måste Högberg vara så här bra nästan hela tiden. Solklart viktigaste spelaren i vinter.
LHC-försvaret hamnade ofta under stark press och väl ofta var det väl svårt att komma ur egen zon. Framåt finns mer att hämta av de allra flesta även om jag måste säga att jag gillade Remi Elie som märktes på isen och gjorde skillnad. Precis som han ska vara. Nu väntar jag bara på att in kanadensarens storlek och fysik kastas in i någon av power play-formationerna.
Gärna redan till på lördag.
Anfallsspelet behöver vässas till med att komma rakare och raskare, kaxigare attacker och inte minst snabbare spelvändningar.
Vinsten smakade extra gott med tanke på att det till att börja med väntar fyra matcher mot lag som troligen också lär hamna på nedre halvan. Då gäller det att vinna så många som möjligt. Inte minst när man vet att någon slags rekordtuff vecka står på tur med bortamatcher mot Frölunda, Färjestad och Luleå.
Men nu är premiären avklarad och jag tror inte att det var så många som blev så mycket klokare. Jag blev det inte. Saker behöver rättas till, definitivt är det så och konstigt hade det varit annars, men det är en match avklarad.
51 kvar.
153 poäng.
Några saker till:
HV har ett jättevapen i sin förstakedja med Brännström, Borgström och Petersson och den trion kommer att fixa många poäng till Jönköping i vinter. Känslan var ju att hemmalaget med publiken i ryggen var bättre, skapade mer tryck och chanser.
Man kan säga mycket om försäsong, men det blir alltid en jäkla skillnad med poäng på spel. En helt annan intensitet, mycket mer känslor och bara mycket roligare på alla sätt och vis.