Det finns ett antal ord och uttryck som jag nästan aldrig använder mig av. Den som – förutom nu då – ser mig skriva gå av stapeln (det gör bara båtar) bjuder jag på en medtagen påse lättsaltade chips från pressrummet här i Leigh. Katastrof bör inte heller användas för något så trots allt trivialt som idrott.
Fiasko ska också nyttjas med viss måtta, kan jag tycka.
Men i det här fallet, om världstvåan Sverige rasat ur turneringen mot ett lag som inte ens skulle ha varit med, hade det inte gått att undvika. Första, bästa flyg hem innan det roliga ens börjat hade det varit ett magplask deluxe. Nu blir det fortsatt resa mot målet med efterlängtat EM-guld – och kvartsfinal mot Italien, Belgien eller Island på fredag.
Inte Frankrike.
Tack för det.
Det var jubel och lättnad på samma gång.
5–0-krossen mot Portugal i en direkt avgörande match var imponerande och mentalt starkt, det var inte minst viktigt att hitta tillbaka till sin egen identitet, men låt oss inte sväva iväg.
Det här var ärligt talat inte mycket till motstånd.
Det snackades före avspark om att fasta situationer i allmänhet och hörnor i synnerhet skulle vara ett vapen och check på det.
Det tog drygt 20 minuter innan Filippa Angeldahl tryckte in 1–0. På hörna. Vad annars? Samma Angeldahl satte tvåan efter väl utfört frisparkssamarbete med Kosovare Asllani och det sista som hände före paus var att Carole Costa satte trean i eget mål. På hörna. Vad annars?
Inte nog med att det längd- och styrkemässigt fanns en klar blågul fördel utan det var inte heller någon Mourinho-organisation på den portugisiska defensiven. Målvaktsspelet ska vi inte ens prata om.
Tre mål på en halvlek, det kunde ha varit mer och det var Sveriges bästa 52 minuter (många avbrott var det) på flera...dagar. Johanna Rytting Kaneryd kastades in i elvan och med en naturlig ytter till höger blev det en dimension till i spelet, som nu blev mer kreativt med rörelse och passningar till rätt adress.
Betydelsen av Jonna Anderssons återkomst som vänsterback och förstaservare ska inte heller underskattas. Tvåmålsskytten Filippa Angeldahl får inte mycket speltid i Manchester City, men i landslaget är hon numera given och med en annan pondus än i Linköping då det för ofta gick för sakta och i sidled.
Sen fortsatte festen med fasta situationer efter paus, med tidigt 4–0 på straff av Kosovare Asllani och det fick räcka så. Gott om spelmål var det ont om fram tills Stina Blackstenius hittade krysset på stopptid, men vad gjorde det?
Caroline Seger spelade inte alls, men är förhoppningsvis tillbaka till kvartsfinalen. Mot tuffare motstånd kommer att behövas en erfaren motor som går på alla cylindrar.
x x x
Mycket snack om Martin Sjögren efter Norges brutala uttåg ur EM-slutspelet och inte konstigt att röster höjs för att förbundskaptenen ska få sparken. Sjögren står där med ansvaret och har misslyckats. Punkt.
Men kritiken saknar i vissa fall proportioner och spelarna kommer undan alldeles för lätt. Oavsett tränare och oavsett taktik är det för dåligt av stjärnorna med Ada Hegerberg i spetsen att inte prestera mer. Tränaren får också lida för sitt tillbakadragna ledarskap. Hade han stått upp mer vid sidlinjen, gapat och flaxat med armarna bara att visa att han ”gör något” hade han inte blivit lika hudflängd.
x x x
Skrev i något sällsynt svagt ögonblick före mästerskapet att det här kunde bli bra så in i Norden.
Not so much.
Norge, Danmark och Finland är ute och Island är illa ute.
Men Sverige är vidare.