Pandemin fick mig att tvivla, är själva spelet hockey verkligen så här ointressant, frågade jag mig många gånger i tevesoffan.
Nu vet jag: Ja, utan publik är hockeyn helt ointressant för mig.
Med publik, som de fantastiska 5 202 som var i Saab Arena på torsdagskvällen, är det fortfarande samma underbara, uppumpade sport som jag älskat i över 40 år.
Den går långt tillbaka, min kärlek till hockeyn och dess publik. Det var sent 70-tal, vi hälsade på farmor och farfar i Västerås och pappa tog mig till Rocklundahallen och Vik Hockey. Jag minns inte mycket från den matchen, men jag minns hettan i den gulsvarta publiken och jag minns ishallsdoften.
Det var kärlek vid första ögonkastet. Sen började vi gå på LHC varje vecka, pappa och jag, och för mig dög 80-talets division 2 utmärkt. Kärleken till sporten sviktade aldrig, inte förrän pandemin slog till och sporten visade upp sig utan publik och utan adrenalin.
Det var ingen vacker syn.
Det blev övertydligt denna kväll i Saaben vad samspelet mellan publik och spelare betyder för upplevelsen.
LHC-klacken var övertända från start, bjöd på ett intro i toppklass, och LHC-laget var inte sena att bjuda tillbaka. De kom in adrenalinstinna från första sekunden och Max Lindroths 1–0 6,45 in i matchen, på ett direktskott på Ben Maxwells klockrena tekning, kom logiskt.
Sen bara fortsatte det och LHC dansade i takt med publiken.
Craig Schira såg ut att älska trycket mest, han visade hetta som vi inte sett ett spår av i de inledande matcherna och proppen på Brady Ferguson på egen blålinje i andra perioden var en riktig lyxpralin.
Många i hemmalaget var bra, men så här minuterna efter slutsignalen minns jag mest Eddie Larssons krigande. Jösses som den mannen kan strida, alltid med kroppen som insats när han kastar sig in i duellerna. Det är också hockey för mig, kämpar som Larsson, de som finns där bakom stjärnorna kväll efter kväll, och deras infernaliska moral i varje duell.
Så måste jag förstås nämna Broc Little. Mållös i fyra matcher fick räcka, när amerikanen satte 3–1 och direkt därefter spelade fram Markus Ljungh till 4–1 fick han hallen att explodera så som bara han kan.
Sköna poäng för Little, skön seger för LHC, men framför allt en minnesvärd kväll för alla oss som älskar hockey.
Så tack alla ni 5202 som kom till Saab Arena – ni gav oss vår älskade hockey tillbaka!