Tillsammans är vi starka är ett uttryck som under rätt många år nu använts flitigt på kontor och i katakomberna i Saab arena. Alla ni som upplevde lördagens matinéföreställning förstår nog exakt vad det faktiskt kan betyda. Alltid lika läckert när samspelet blir så tydligt och så betydelsefullt.
Många brann på isen, många brann på läktaren (det gällde även Brynäsfansen). Hjärta och energi – publik och lag tillsammans. Så till allihopa med LHC-sympatier: ta åt er av er del av den viktiga trepoängaren.
Det var ingen insats som får ishockeykonnässörer att hänföras, men det var det som under rådande förutsättningar kan krävas. 60 minuters hårt, fysiskt arbete och ge allt i varje byte och i varje närkamp. När det inte kan spelas som många vill måste hittas andra sätt. Strunt samma hur och det har också sin charm. I synnerhet om du vinner på det.
Att med så skadeskjutet lag ha varit med i i stort sett varenda match under de senaste veckorna är bra gjort. Och på veckans möten med dubbla bottenkonkurrenter togs fem av sex poäng.
Applåd för det.
Det allra bästa var nästintill fullsatta läktare. För första gången på hur länge sen som helst, som det känns. Applåd för det. Också. Nästa stora utmaning blir att få tillbaka så många som möjligt mot Örebro om en och en halv vecka. Att nå över 5 000 åskådare i den typen av matcher blir nästan tuffare än att locka 8 065 (arenan tar 8 190 numera) mot Brynäs en publikmässigt perfekt lördag.
För LHC kan det vara realistiskt att över en säsong ha som mål att alltid snitta 6 500 åskådare och att i stort sett aldrig vara under 5 000. Det känns möjligt om det snart blir lite varaktiga framgångar på isen också.
För att det ska bli publikrusning krävs något extra. Det är bara inse det. En kraftsamling som planlagts under hela hösten. En match av extra värde eller betydelse. En massa segrar och/eller ett motstånd som lockar.
Det är lätt att tänka tillbaka på tiden när det som då hette Cloetta center invigdes och säsongssnittet uppgick till 7 704 åskådare. Det hände då, med nyfikenhetens behag och under en tid när toppidrott inte var givet i Linköping, men det kommer inte att hända igen. Det blir ännu tydligare efter pandemin när folk vant sig vid att konsumera idrott i tv-soffan med högklassiga sändningar och utan risk för trängsel och smitta.
Med mer eller mindre fullsatta läktare ökar intäkterna, stämningen blir bättre och sponsorerna attraheras. För att överleva och ta tillbaka förlorade andelar skulle jag säga att det rent av är nödvändigt för LHC. Finns inte intresset och vill inte tillräckligt många komma och titta blir det dödfött till slut.