Har ett äktenskap någonsin varit lyckligare än det mellan SM-veckan och SVT?
Knappast.
Funderar över framgångssagan samtidigt som jag ser lag Coccinelle göra mos av lag Sibirien i mixed-SM i boule. Boule ser jag i Trädgårdsföreningen i Linköping ibland, men mycket sällan i statstelevisionen. Inte heller är det e-cykling, inomhusrodd eller x-trial som Mats Nyström brukar inleda sportspegeln med på söndagar, men nu får idrotterna ingen trodde fanns chansen att visa upp sig inför en potentiell miljonpublik.
Det är något romantiskt och härligt över det.
SM-veckan är de udda idrotternas stora fest och SVT – med sitt public serviceuppdrag – gör ett charmant jobb med sändningarna. Jag blir genuint glad över Maria Wallberg i studion och över alla kommentatorer på plats. Vilket jobb att hitta kompetent folk på alla positioner! Med reservation för att jag inte såg varje minut, men var det någon som föll ur ramen och inte höll måttet?
Tror inte det.
Att samla en mängd idrotter på samma plats på det här sättet har visat sig vara ett genidrag. Jag tycker också det är helt rätt att låta en så stor och populär sport som längdskidåkning få plats under samma tak. Nu var Jonna Sundling, Ebba Andersson och de andra svenska världsstjärnorna här och tävlade inför ett åskådarantal som man inte ser speciellt ofta nere i Europa.
Idrottarna, publiken och inte minst Sveriges television gynnas av SM-veckan.
Vattenpolo, fäktning och cheerleading är inget jag tänker förkovra mig djupare i framöver, men ni såg väl det spännande matchspelet i bangolf i lördags? 14-åriga Amanda Eriksson från Skoghall var kall som is – slog spik efter spik och navigerade vant mellan banorna i den trånga källaren (?). SVT-folk med kameror och mikrofoner sprang runt som myror i lokalen – en ny värld för Amanda och de övriga finalisterna.
Men säkert ett minne för livet.
SM-veckan i Linköping sommaren 2022 var bland det roligaste jag bevakat som sportjournalist. Idrott överallt i stan på dagtid, fest och konserter på kvällen. Jag var inte förberedd på idrottens positiva kraft de där dagarna i månadsskiftet juni-juli och saknaden var stor när alla packade ihop och lämnade stan. Linköping levde upp och jag hoppas verkligen att kommunen gör vad de kan för att få hit arrangemanget ännu en gång.
Då lovar jag att jag ska gå på bangolf.