Första gången jag träffade Sarah Sjöström var en sommardag 2009. Det var SM i Tinnis och jag och fotografen Jan Christer Persson träffade en 15-åring som just gått ut nian och som bubblade hela hon.
Jag skrev att ”hon är bara 15 år och livet leker. Hennes blonda, ljusa hår smeks av vinden där hon går. Det kunde vara – och är – en sångtext från en gammal dansbandsklassiker. Det kunde också handla om Sarah Sjöström. Den här gången gör det just det.”
Svensk simnings framtid hette Sarah Sjöström och var redan där.
Nu skriver vi 2024 och superstjärnan är både dåtid, nutid och framtid.
Jösses, vilken uppvisning i 100-metersfinalen i Paris i onsdags kväll.
På en distans som hon inte ens tänkt att ställa upp i.
Wow.
Reaktionen när hon slog handflatan i kaklet sa det mesta. Kunde det verkligen stämma det som stod däruppe på resultattavlan? Spurten var som en välriktad knockout rakt i solarplexus på hela övriga startfältet.
Att i 15 år ha tillhört absoluta världstoppen i en så stor och världsomfattande sport är en sanslös bedrift. En av svensk idrotts allra största alla kategorier och genom alla tider.
På damsidan finns Annika Sörenstam, Carolina Klüft, Pernilla Wiberg, Charlotte Kalla, Anja Pärson och säkert någon som jag glömmer i hastigheten – men efter runt 51 sekunders insats i Paris måste Sarah Sjöström vara otvivelaktigt störst.
Det var svensk idrottshistoria så att det sjöng om det.
Det vackraste och största av allt det stora hon har gjort.
Och det kanske bästa av allt: hon har mycket kvar och kan vinna igen – både i helgen och i Los Angeles om fyra år.