Ja, han sa så i en pausintervju, Djurgårdstränaren Robert Ohlsson, att LHC spelade som om de hade en tjeckisk coach i båset. Vilken komplimang för krislaget från östgötaslätten!
Sug åt er av den komplimangen, LHC! Inte minst ni i tränartrion, Daniel Eriksson, Johan Åkerman och Niclas Hävelid, som i den djupaste krisen, med ett akut kvalhot över er, de senaste omgångarna har fått ihop en defensiv som får motståndarna att tänka på Tjeckien. Respekt!
3-2 på Hovet gav LHC tre nya, blytunga poäng och andrum i bottenstriden.
Krisen kunde ju lika gärna tagit samma väg för LHC som för HV71, där den förvärrats för varje omgång och idag är det märkligaste förfall jag någonsin har sett i SHL.
LHC upplever motsatsen. Superdefensiven har gjort laget till SHL:s formstarkaste, tillsammans med Leksand, med 15 av 15 poäng de senaste fem matcherna. Trots den hysteriska formtoppen är ingenting klart än, även om jag är övertygad om att LHC klarar sig från kval. Just för att defensiven är så stark.
Det är många LHC-are som höjt sig de senaste veckorna men de som måste lyftas fram är målvakten David Rautio, lagkaptenen Jonas Junland och forwarden Jarno Kärki. Men Bäckman, Morley, Little och Rissanen då? säger någon. Ja, det är som sagt många, men de förstnämnda har utmärkt sig mest. Rautio har gett LHC den stabila målvakt laget har saknat i flera år, Junland har täckt överlägset flest skott i ligan de senaste fem omgångarna (innan torsdagens match) och Kärki är hela ligans poängkung samma period.
Kärkis lyft, hans tunga, effektiva spelstil, är signifikativ för hela LHC:s förvandling.
Det är inte finlir som har betalat sig, det är smart, välorganiserat och hårt arbete som gjort det.
Precis som det gjort för Tjeckien så många gånger i hockeyhistorien.
Smart, välorganiserat och hårt arbete har också varit Janne Anderssons signum som svensk förbundskapten för fotbollslandslaget.
Men 2020 gick mycket fel, Anderssons Blågult föll in i Hamrénfällan, lockades in i mycket bollinnehav och blev sönderkontrade av lag som Frankrike, Danmark, Portugal och Kroatien.
Nu är det 2021, nu är frälsaren på plats, nu ska Zlatan Ibrahimovic göra Anderssons landslag framgångsrikt igen. Åtta VM-kvalmatcher och ett EM-slutspel ska hinnas med de kommande åtta månaderna.
Alla som sett Ibrahimovic i Milan den här säsongen, där han gjort 15 mål på 15 matcher, vet att han fortfarande är en jättetillgång för Blågult. Samarbetet med Kristoffer Olsson, Dejan Kulusevski och Alexander Isak kommer bli bättre för varje match, så funkar spelgenier, och fungerar Janne Anderssons plan så är mycket färdigslipat lagom till EM-premiären mot Spanien 14 juni.
Ibrahimovic anno 2021 är en hypereffektiv straffområdesspelare och det var det vi fick se i återkomsten, i torsdagskvällens VM-kvalöppning mot Georgien, när han vinklade bollen snett bakåt till Victor Claesson och matchens enda mål. Det var precis sådan enkel Zlatan-genialitet som vi sett i Milan under säsongen.
Kan 39-årige Ibrahimovic ha samma effekt på Blågult som han haft på det unga Milan, som han gjort till topplag igen, så kan det bli en rolig svensk EM-sommar. Men jag är skeptisk. Inte till Ibrahimovics förmåga, men till lagets EM-chanser. För många frågetecken från 2020 kvarstår. Men visst, hittar Kristoffer Olsson, Emil Forsberg och Dejan Kulusevski formen under våren, och kan Alexander Isak få ut mer av spelet, ja då kan även jag börja tro.
Men kvalpremiären mot Georgien imponerade inte, den vanns med ett nödrop.