Nånting har hänt med LHC. Något riktigt bra.
2-0 mot HV71 var absolut inte enkelt, men det var ändå ett resultat av det nya LHC. Det stabilare LHC, där spelarna agerar tryggare, inom ramarna, och med en sista utpost som höll tätt.
Jo då, det är inte ofta vi kan skriva att LHC-målvakterna håller nollan, men det gjorde Niklas Lundström den här kvällen i Saab arena. Första LHC-nollan i höst och faktiskt bara den femte av en LHC-målvakt de senaste tre säsongerna.
Kanske inte så konstigt att laget parkerat i botten av tabellen de åren.
Lundström var säker matchen igenom, rent lysande till och med. Fortsätter han och Jussi Rynnäs så bra finns alla förutsättningar för LHC att fortsätta klättra uppåt mitten av tabellen.
HV var visserligen riktigt blekt, Lias Andersson kan vara världens för tillfället mest frustrerade hockeyspelare, men det tar ingenting från LHC, där många spelare var bra. Oula Palve höll i pucken på ett sätt så det såg omöjligt ut att ta den ifrån honom och Max Lindroth visade ännu en gång att han är på väg att växa ut till en riktigt bra SHL-back.
Skadan på Broc Little lade ordentlig sordin på LHC-glädjen efteråt. Inga skador är bra, men att just poängkungen drabbas är värsta tänkbara scenariot för klubben.
Tisdagens hockeysnackis var annars att Juniorkronornas förbundskapten Tomas Montén, liksom fyra av hans spelare, testats positiv för covid-19. Självklart borde JVM ställas in den här vintern, när pandemin rasar över hela världen.
Idrotten får inte ta rollen som orkester på Titanic och fortsätta showen oavsett vad som pågår runt omkring. Den gränsen balanserar idrotten redan på när verksamheten hålls igång inför tomma läktare och att arrangera stora mästerskap är definitivt på fel sida om densamma.
Förutom säkerheten, och begränsandet av smittan, måste idrotten också tänka på sitt anseende. Inte minst hos den breda massan, de som inte är tokiga i sport.
Den dagen pandemin är över kommer alla inbitna supportrar rusa tillbaka till arenorna, men marginalpubliken, de måttligt eller lite intresserade, kommer inte att göra det. Medan de största entusiasterna fortfarande följer sina favoritlag framför teven, även om läktarna gapar tomma, så fungerar pandemin som en årslång idrottsavvänjning för marginalpubliken.
Det kommer att ta tid för idrotten att locka tillbaka den gruppen till tv-sofforna och arenorna. Hur lång tid avgörs till viss del av hur den breda massan tycker att idrotten tar sitt ansvar under pandemin.
Då håller det inte att pressa fram juniormästerskap till vilket pris som helst.
Idrottens tillvaro efter pandemin, utan marginalpubliken, kommer att innebära lägre publiksiffror och lägre tittarsiffror och därmed lägre intäkter.
Man kan hoppas på motsatsen, men förhoppningar bygger inga ekonomier så de kloka gör bäst i att krympa sina budgetar redan nu.
LHC-ordföranden Roger Ekström förklarade i veckan att nästa års spelarbudget blir klart lägre än årets. Bra! Jag hoppas LHC parkerar sina guldambitioner några år och går vidare med mer grundläggande visioner, som överlevnad och stabil ekonomi. Det är nog så höga ambitioner där LHC befinner sig idag.
LHC behöver skapa en plusekonomi och en stabil sportslig grund, med flera säsonger på övre halvan av tabellen, innan man återigen skakar liv i drömmarna om guld.