Villa-Lidköpings favoritskap ska inte överskattas i kvartsfinalserien mot IFK Motala. Det är verkligen superstort. Bättre budget, bättre arena, bättre lag, större meriter. På papperet ska det bli storsegrar och tre raka på vägen till semifinal, utan större problem.
Därför måste det ses som en framgång att IFK höll liv i första matchen ända in i slutet och att Villa fick jobba för 5-3-segern som det till slut skrevs till.
Det var en taktik och inställning, och insats av hela laget, som fick mig att tänka på 6-2-skrällen borta mot Edsbyn i början av november. Det var dit IFK hittade tillbaka. Alla lade ned sig enormt uppoffrande i defensiven, jag fick det till ett sorts 6-2-2 där Anders Persson spelade som tredje back ihop med Elias Gillgren och Maksim Plotnikov framför liberon Nicklas Ögren. Det var tätt och trångt och svårgenomkomligt för Villas stjärnor.
När sedan Villa ändå kom igenom så gjorde målvakten Jussi Aaltonen en sådan stormatch igen som han gjorde mot Villa hemma, 5-5, i sista elitserieomgången.
Sedan var IFK effektivt i kontringarna och gjorde mål på allt och lite till en stund i första halvlek. Det gav 3-1-ledning och skrällkänning. IFK var kliniskt i offensiven.
Nu darrade inte ett spelförande och dominerande Villa och även om de avgörande målen kom sent så tycker jag att segern var rättvis.
Men det var efter en bortainsats inför en storpublik på över 3 000 åskådare, och större IFK-klack än vanligt, där jag tycker att IFK ska sträcka på sig. Det var bra gjort mot ett större lag. IFK-laget presterade stort i takt med supportern Erik Edholms tunga trummande. Det gjorde avtryck i den fina arenan.
"Man blir ju stolt, vilken insats av killarna", sade klubbchefen Pär Beckne som beskrev skillnaden mellan klubbarnas arenor som att kvartsfinalen nu, om det vore fotboll, byter från San Siro fredag till Norra IP söndag.
Motalabacken Elias Gillgren gjorde en stormatch både framåt och bakåt i sin hemstad. Han berömdes också av både Lidköpingspressen och av Villatränaren. Jag frågade om han inte borde vara aktuell för en hemkomst till Villa, men då blev svaret att backarna i Villa tydligen har kontrakt framöver, och de gör det också bra.
Gillgrens dröm finns inte i Lidköping heller. "Min dröm är att spela inne i Motala och att vinna matcher med laget nu", sade Elias och log kring en tillvaro i Östergötland han kallade positiv.
Det för oss ett par dygn framåt till K bygg arena på söndag. Efter fredagens prestation är jag helt övertygad om att IFK har chansen att kvittera i matchserien. Gör det till en batalj, som mot Vänersborg. Då är oddsen utjämnade och det återstår en kamp med vassa armbågar och på den fronten, när det handlar om energi och vilja, är IFK Motala ett minst lika bra bandylag som svenska mästarna.