Ja, det stora frågetecknet på förhand såg för dagen ut som ett spikrakt utropstecken. Stundtals var det ren överkörning när KIF Örebro besegrades med 3–1 på torsdagseftermiddagen.
Nyförvärvet ifrån Umeå, Ebere Orji, var fullkomligt briljant som spjutspets. Snabb, ständigt löpande och med bra värderingar.
Med maximalt flyt kunde hon blivit fyramålsskytt redan innan nu paus. Nu blev det bara ett – men att medspelarna redan hittar henne så pass bra i djupled måste kännas bra för alla med LFC-sympatier.
En träningsmatch, även om det är i juni, är alltid vad det är.
Fast det är ändå svårt att komma ifrån hur homogent spelet såg ut över hela banan.
De senaste två säsongerna känns det som att förväntningarna – både inifrån och utifrån – inte speglat verkligheten.
Jag skulle vilja påstå att det förväntats mer än vad truppen egentligen varit kapabel till, med normal utdelning.
Nu känns det annorlunda. Det gör bara det. Som att den dåliga typen av press har släppt.
Laget har byggts om medan konkurrenterna (Göteborg och Rosengård för att nämna två) har helt olika budgetar att röra sig med.
LFC lär inte vinna något SM-guld i år. Men det ska man heller inte göra. Det vore helt sjukt att kräva det.
Istället ska bygget ta form och nya spelare börja växa ut till profiler.
Frida Maanum Leonardsen blev tvåmålsskytt mot Örebro och verkar bara må bra av den större rollen.
Brister blottas alltid längs vägen. Fast att LFC är på rätt håll kan vi i alla fall slå fast.
Föreningen står dagligen för ett genuint arbete och bara faktumet att bygget känns så pass spännande räcker gott för mig. Och borde också göra det för fansen. I alla fall till en början.
En sak till: Petra Johansson kommer bli ruskigt nyttig på innermittfältet när serien drar igång. När hon är bra – då är laget bra.