Såg nyligen en intervju med Roger Ekström på LHC:s hemsida där ordföranden sa att läget för SHL-laget inte var acceptabelt.
Det gjorde han rätt i.
Läget har blivit bättre sedan dess, men ännu inte acceptabelt.
Det var en viktig vinst i Oskarshamn och nu blev det vinst mot Leksand, som inlett oväntat vasst med en stjärnfylld förstakedja som varit hetare än en vedeldad finsk bastu i Karelen. Nu satte sig LHC i bussen hem från Dalarna med två poäng och. . .ja, applåd för det. Det är starkt jobbat. Senaste gången jag var i klassiska metropolen höll hela laget på att ramla ned i Siljan.
LHC är en bit på väg, men har fortfarande ett stort jobb att göra för att lyfta till mer angenäma marker i tabellen. Och frågan är vem som bär ansvaret för att det sett ut som det faktiskt har gjort på isen.
Roger Ekström, ordförande Inte så stort.
På toppositionen är han huvudansvarig för allt i föreningen. Men att lagets svaga höst ska hänga så mycket samman med ordföranden? Nja, jag köper inte det. Men visst, han har valt att satsa på det här sättet och måste pengar fram för akuta åtgärder/värvningar är det Ekström och övrig styrelse som behöver göra det möjligt.
Men mer än något annat har han ett enormt tungt ansvar för att inte klubben ska duka under i coronans spår. Det är det allra mest alarmerande just nu.
Niklas Persson, general manager. Mycket stort.
Har byggt de senaste årens lag och ingen kan säga att det blivit tillräckligt mycket bättre. En slags nedåtgående trendkurva och frustration grundad i möjligen överdrivna förväntningar. På papperet såg det lovande ut och Persson utnämndes av många till vårens silly season-vinnare. Så det var inte bara han som trodde att han värvat rätt.
Målvaktssituationen är ett tydligt exempel där det blev fel. Jonas Gustavssons sena avhopp ställde till det och med en spelklar och etablerad förstakeeper av bra SHL-klass från start hade LHC haft ett antal poäng till. Nu var Niklas Lundström strålande och ska ha stort beröm för insatsen.
Men hur många av nyförvärven har totalt sett levt upp till förväntningarna? Efter en stunds funderande skulle jag säga Markus Ljungh. Nikola Pasic också. Filip Berglund har varit okej, men kan mer. Oula Palve har blixtrat till, men hårdare jobb krävs. Niko Ojamäki har inte gjort mål än.
Att inte utväxlingen totalt sett varit bättre på de nya har Niklas Persson ett stort ansvar för.
Bert Robertsson, tränare. Mycket stort.
Jag tror på Bert Robertsson, men det går inte att bortse från att han nu haft en och en halv säsong för att få till rätt struktur och ett fungerande spel. Utan att ha lyckats mer än ibland. Av 64 spelade SHL-matcher har det blivit trepoängare i 17 (!). Inte mer än så.
Det är siffror svåra att förklara bort och det går inte att bortse från tränarens betydelse. Hans jobb är att få ut det bästa av laget, men det svajar och råder inte full samstämmighet om sättet att spela kan det vara en förklaring till sämre resultat. Robertsson behöver hitta ett ledarskap och taktiska lösningar för att stadigvarande få det att vända.
Spelarna. Allra störst.
Man kan skylla på många, men mer än något annat måste spelarna fortsätta som den här veckan. Med att vinna mer än man förlorar. Mycket kan sägas om Ekström, Persson och Robertsson, men jag har inte sett någon av dem i matchtröja under hösten.
Det är på isen det avgörs och där är det för många som underpresterat och som borde titta sig själva i spegeln. Det är de som bär det största ansvaret.