När jag är på ishockey i Karlstad (det brukar bli en eller ett par gånger per säsong) brukar jag ta några kilometers naturskön promenad längs Klarälven till arenan. Rätt lagom som uppladdning och nedvarvning. Nu gick jag på vägen dit och funderade på om det inte är dags för LHC att bestämma sig.
Efter 2–1 (efter förlängning) mot Färjestad är det bara fem matcher kvar och dags att ta ett beslut.
Adam Werner eller Jesper Myrenberg i målet?
Bestäm er.
Det här är målvakten som vi går med när nu allt ska avgöras.
Så här dags på säsongen måste bestämmas vem som har störst möjligheter att vara den där vinnaren som alla lag behöver.
Och gå på det.
Hela vägen.
Annars är risken att det blir för oroligt och osäkert. Att variera hit och dit blir sällan bra. Det finns otaliga exempel på lag som inte kunnat bestämma sig för vilken målvakt de ska satsa på och det har inte gett bra resultat.
Bästa målvakten vinner nästan alltid och det har varit ett av LHC:s allra största bekymmer i vinter. Tio superräddningar är inte värt ett dugg om ett avgörande baklängesmål schabblas in i slutminuten. När inte laget i övrigt fungerar krävs en målvakt som räddar laget.
Christian Heljanko höll inte måttet, Jesper Myrenberg har flugit i en del matcher och Adam Werner har varit helt okej i de få matcher som han spelat. Nu fick den sistnämnde chansen i Karlstad och var utmärkt. Bortasegrar mot både Brynäs och Färjestad imponerar. Hans fördel är att han har varit involverad i den här typen av matcher tidigare, då allt handlar om att försöka undvika kvalspel, eller i värsta fall gå igenom det för att rädda SHL-kontraktet.
Rätt eller fel, men min känsla är att Myrenberg har den högsta kapaciteten men att där också blir ett eller annat misstag mer.
Werner är större, täcker mer och det har gjort att jag har ändrat mig.
Från och med nu hade jag gått på nyförvärvet.
Nu är det han som är förstamålvakt – och fortsatt behöver spela som det för att LHC ska klara det här.
Det var två riktigt tunga poäng i Karlstad efter en inte alls flashig, men gedigen, insats. Vad det betydde? Tja, sportchefen Peter Jakobsson jublade så hela pressläktaren vibrerade när Markus Ljungh avgjorde – med bara fyra sekunder kvar. Bäst i min bok: Adam Werner, Oscar Fantenberg och Patrick Russell.
Ett lag behövde vinna mer än det andra och det laget vann.
Till sist:
Den senaste veckans snackis är annars uppgifterna att LHC-spelare varit ute på krogen och restaurang efter förlusten mot Frölunda i lördags. Vi hade det uppe i podden och jag tycker som jag tyckte då.
Tänk efter.
Före.
Jag har inga bevis på vem som varit var eller om det varit vatten eller öl i glaset.
Jag höll på att säga att det spelar ingen roll, men det är klart att det gör. Det finns gradskillnader och ska det drickas alkohol ska det definitivt inte göras under matchtäta perioder. Det borde vara självklart.
Ishockeyspelare är människor och ska så också kunna gå ut på restaurang, men mest av allt handlar det om signalvärde och att ingen ens ska behöva tänka tanken och misstänkliggöra hur mycket spelarna verkligen bryr sig om allvarliga läget i tabellen.
Det är bara onödigt. Som proffs har du mycket privilegier, men också förpliktelser. Du måste tänka steget längre. Jag hoppas att någon av de ledande spelarna ställt sig upp i omklädningsrummet och tydligt gjort klart vad det är som gäller framöver.
I rådande läge har LHC definitivt inte råd med en massa en massa sån skit.