Sedan förbundskapten Peter Gerhardsson i förra veckan presenterade truppen till EM-kvalmatcherna mot Ungern och Island vet jag att en och annan haft synpunkter på att Nilla Fischer fanns bland de uttagna namnen. Att hon under sommaren inte visat tillräckligt i Linköpings FC för att ges en ny chans i blågul dress.
Men jag förstår att hon är med.
Det finns de som påstår att fotboll på naturgräs och fotboll på konstgräs nästan är som två olika idrotter. Frågar du Nilla Fischer (och för all del Peter Gerhardsson) är jag rätt säker på att hon håller med.
Efter många framgångsrika år i Wolfsburg har veteranen fått anpassa sig till spel på svenska konstgräsplaner och efter en skadefylld inledning har hon nu inte missat en match. Med ojämna mellanrum har det märkts att mittbacken haft bekymmer med farten när hon tvingats spela felvänd och till längre löpdueller. Oftast, inte alltid, har det löst sig med rutin, erfarenhet och ett och annat väl inövat tjuvknep.
Med spelet framför sig, när hon rättvänd kommer in i närkamper, är LFC-kaptenen fortsatt av hög klass – och just den typen av fotboll blir det betydligt mer av på vanligt gräs. Säg så här: jag är inte alls lika säker på att Nilla Fischer (som efter sjukdom var bänkad mot Umeå) varit med om även de stundande landskamperna spelats på plast.
Noterat i övrigt från Linköping arena:
Får målfarliga Uchenna Kanu och löpstarka Rachel Hill fortsätta på topp kan de bli en hit under hösten.
Nästan 10 000 virtuella biljetter á 25 kronor sålda. Det är en alldeles lysande siffra. Coronakrisen ställer klubbar inför nya prövningar som kräver nya lösningar. Det kan inte ersätta allt, men det kan ersätta något.
Efter tre matcher i division 2-fotbollen hade Åtvidabergs FF förlorat två och släppt in fyra mål i båda förlustmatcherna. Med tanke på att vi den här säsongen pratar enkelserie fanns inte utrymme för så många fler poängtapp. Facit sedan dess? Fyra raka vinster och bara en poäng till serieledning.
Det svänger om ÅFF och offensivt råder ingen tvekan om potentialen hos det nya, unga laget. Det var en galen målfest mot Eskilstuna i lördags och även om jag personligen uppskattar mer av strukturerad fotboll var det en stark vändning på Kopparvallen.
Sex matcher kvar och med fyra av dem på bortaplan är det nu upp till bevis. Jag kan tänka mig att det kan krävas femton poäng till eller något i den stilen för att på allvar utmana om seriesegern. Det är givet att ÅFF ska sikta uppåt, men inte heller ha för bråttom.
Gärna division 1 igen, det är självklart, men det gäller också att vara redo när väl steget tas.