Bollsport är stort och populärt i Sverige, liksom simning. Den häftiga kombinationen vattenpolo, en sorts handboll på djupt vatten, borde därmed ha alla förutsättningar att bli en popsport. Eller om ni så vill: Folksport.
Men så är det märkligt nog inte. LSF i Linköping är Östergötlands enda klubb som har verksamhet och sporten finns bara på schemat i 14 klubbar i hela landet.
Det är smalt, det.
Det krävs inte mycket. I och för sig måste man ha tillgång till en större bassäng, vilket kanske inte alla landsorter har, men annars är det bara boll, badbrallor och mössor med öronskydd som krävs i utrustning.
Sedan startar startar sporten, vilket ser ut som en sorts gyttjebrottning i genomskinlig lera. Vad gör de egentligen med varandra under ytan? "Han trycker ned mig och bara matar slag där nere", säger en Järfällaspelare efter att ha blivit utbytt efter en närkamp i semifinalen mot LSF.
Trycka ned bollhållare får man, men så fort bollen spelats måste man släppa. Det handlar om kamp, men också om att ta position, hitta varandra, och få ett samspel för att kunna skjuta. Det ser roligt ut.
Vattenpolon själv vet om sin potential. Förbund och klubbar satsar mer på bredd, och det pratas om att få ut det bland idrottslärare och i media. Sporten har nationalsportskaraktär i länder som Serbien och Ungern och den kan bli mycket större i Sverige. Kanske kan det bli en östgötaserie i framtiden?