Spelarna borde sänka sina löner

Coronakrisen slår hårt mot alla – och idrotten kommer förstås inte undan. Då borde också spelarna kunna göra mer i krisen.

Spelarna borde sänka sina löner, tycker Correns krönikör.

Spelarna borde sänka sina löner, tycker Correns krönikör.

Foto: PETER HOLGERSSON/BILDBYRÅN

Krönika2020-03-24 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Coronavirusets framfart lamslår på alla möjliga – och omöjliga – sätt hela världen och häromdagen läste jag hur Elfsborgs spelare och ledare blev först i den allsvenska fotbollen med att sänka sina löner.

Vem blir nummer ett i SHL?

Det går otäckt fort nu, flera klubbar kommer att tvingas till permitteringar och varsel för att överleva, välvilliga och lojala supportrar skänker pengar och. . .ja, vore det då inte läge för fler välbetalda idrottare att också ta ett större ansvar och hjälpa till? 

Jag kan verkligen tycka det.

Ta SHL.

Snittlönen i högsta svenska hockeyligan ligger runt 100 000 kronor i månaden (många tjänar mycket mer än så) och då borde banne mig fler kunna följa i Elfsborgs fotspår. Jag antar att det är ett initiativ som bör komma från spelare och ledare själva och som kan gälla tills den normala verksamheten kommit igång igen.

Bra spelare är värda bra pengar, det är inte det, men skulle det vara för mycket begärt att tillfälligt sänka lönen med. . .låt oss säga, 20 procent? Jag tycker att det är en berättigad fråga och inte alls att kräva för mycket. Sammantaget skulle det betyda mycket för krisande klubbar och inte minst skicka tydliga och välbehövliga signaler i en orolig tid. Tillsammans är ni ännu starkare, som en ishockeyklubb i närheten säkert skulle ha uttryckt det.

Jag säger inte att det behöver gälla alla, det finns många i SHL med rookiekontrakt och utan stora inkomster, men för den stora merparten finns garanterat utrymme för att göra en solidarisk insats i ett extremt läge. 

Så.

Vem blir först att ta det ansvaret i svensk ishockey? Vad säger ni, spelare och ledare i Linköping HC?

När hela samhället krisar är det klart att inte heller idrotten kommer undan. Det skulle bli både fotbolls-EM och OS i sommar, men nu är det klart att det inte blir något av dem. Men gigantiskt stora elefanter som Uefa och OS har marginaler nog för att klara sig och är det något som oroar så är det vad corona får för effekter för idrotten i övrigt. Därnere vid gräsrötterna, därnere där grunden finns.

Vad händer för småföreningar när cuper och tävlingar måste ställas in? Vad händer när barn och ungdomar inte på samma sätt kan ges en meningsfull fritid?

I tider som dessa finns många saker som är viktigare än idrott.

Självklart är det så.

Men av oviktiga saker går inte att komma ifrån att den på många sätt är ovanligt viktig.