Jag vet inte vad Ola Lundberg har för politisk hemvist, men frågan är om inte talmannen Andreas Norlén borde vända sig till ishockeyns ensamutredare inför nästa sonderingsförsök i riksdagen. Sjutton vet om inte Lundberg skulle kunna lyckas med det som Löfven, Kristersson och Lööf så kapitalt misslyckats med så här långt.
Skämt åsido, men nog känns det som om det förslag till ishockeyns nya seriesystem som kom i fredags inte väckt särskilt mycket ont blod. Efter en höst med gnäll, anklagande pekfingrar och skrik om hockeymördare måste jag säga att det varit rätt tyst i klassen under senaste dygnen.
Alla är så klart inte nöjda och som vanligt verkar det vara från hockeyallsvenskt håll som det suckas mest.
Men.
Lundberg var utsedd för att hitta ett koncept som tilltalar de allra flesta i hockey-Sverige och jag tror banne mig att han har lyckats. Jag gillar hur de två högsta serierna blir varandras spegelbilder och jag gillar inte minst hur det blir enklare för alla att förstå.
Tydligheten och enkelheten är två klara fördelar. Ingen kan längre påstå att SHL är en stängd liga – samtidigt som faktiskt bara ett lag och inte två riskerar att åka ur. LHC och övriga toppklubbar sitter på den ekonomiska makten, men nu känns det som om alla intressenter får ge och ta och att slutsumman blev en rätt tilltalande kompromiss.
Gyllene medelvägar är inte så dumma ibland. Det borde Norlén & Co tänka på också.
Jag kan tycka att det är sådär att ett lag som kommer tia efter 52 omgångar fortfarande har chansen att vinna SM-guld och på sitt sätt värre att ett lag med samma placering i allsvenskan några dyra nyförvärv och ett lyckat slutspel senare kan spela i SHL till hösten.
Men man kan inte få allt.
Nu är det distrikten som har mest att säga till om på förbundsstämman nästa sommar, men med tanke på hur mycket som lagts ned har jag svårt att se annat än att Ola Lundbergs reform ska vinna gehör och bli verklighet till säsongen 2020–2021.
Vad är väl en SHL-match i omgång 21? Den kan vara dötrist och inte alls särskilt viktig och . . . betyda väldigt mycket. LHC-förlust mot Mora och krissnacket hade växt sig starkare. Det kändes nästan som ett slags vägskäl och även om spelet fortsatt svajade gav 2–1-vinsten nödvändig påfyllnad av självförtroende. Seger, avgörande i numerärt överläge (kors i taket) och det var Andrew Gordon som gjorde målet.
Viktigt det också.
Jonas Gustavsson var tillbaka i målet och då blir det seger. Så har det varit nästan hela hösten. Vad han betyder för tryggheten behöver ingen ens fundera på. Det är bara att låta honom spela så mycket han orkar. Nu behöver också spelare som Lukas Bengtsson och Broc Little snarast möjligt bli skadefria för att det mer stadigvarande ska lyfta.
Mer spetskompetens krävs för att vinna när motståndet blir tuffare än så här.