Publiken fanns inte där, mer än på restauranger, på crossbanan och uppe i kranar i skyn, men ändå vill jag påstå att det var fantastisk stämning på Zinkgruvan mining arena i speedwaypremiären i tisdags.
Det applåderades från matborden, det kördes ärevarv efter femettor och det delades ut blommor och kastades vatten efter prisutdelning. Speakern Henrik Elofsson var ruskigt pratsugen, allmänt på tå och gjorde roliga intervjuer, och utanför depån var det feststämning bland Piratlaget, mekaniker och klubbens eldsjälar.
Det var som förr igen. Jag var förvånad över min egen reaktion på pressläktaren, när jag insåg att jag saknat elitseriespeedway.
Med den bra musiken, älskar den gammaldags dansbandsrock som spelas på speedway, spelades minnen upp framför mina ögon. Jag tänkte på gulden och festerna och känslorna kring det, den oförglömliga dubbelomkörningen på rakan av stjärnorna Darcy Ward och Greg Hancock, när suset i publikhavet måste hörts ända till Vinnerstad, och jag tänkte på det allmänna sportvimmel som alltid varit på den långa läktaren. När människor från hela lokala idrotten möts och umgås kring speedway.
Piraterna har haft några tuffa år som klubben knappt överlevt. Alla problem en idrottsklubb kan ha har funnits där, med sportsliga fall, ekonomiska strul och arenaproblem. Framför allt har bygden tröttnat på speedwayen.
Men om saker reds ut och börjar fungera igen, och det kommer in nytt folk, kan folk glömma en sådan trötthet rätt fort. Då kan det bli nyhetens behag igen. Det bästa med sport är att det alltid går att bygga nya framgångseror, från noll till och med.
Piraternas framtid har ställts på sin spets länge nu, och klubben har arbete kvar, men det jag såg i premiären mot Västervik kan vara en pånyttfödelse. Daniel Davidsson är en bra person att vara spindeln i nätet och jag tror att det är många nu som är nyfikna på att uppleva den unika action som vi nästan hade glömt att elitspeedway handlar om.
När det här skrivs har Piraterna både haft en förare i otäck krasch, Joel Larsson, och dessutom förlorat stort mot Dackarna. Krascherna, och skadorna, är racingens baksida.
Men jag längtar ändå till nästa tävling mot Masarna nu på tisdag. Det är underbart att speedwayen är tillbaka i Motala. Adam Ellis och Jonas Seifert-Salk är två namn som redan visat sig ha potential att bli publikfavoriter, var åskådarna än kommer att finnas.