Ett drygt decennium senare, och ett otal spruckna OS-budgetar senare, vill bara fyra städer (Rom, Paris, Budapest och Los Angeles) arrangera sommarspelen 2024.
Ingenting har visat sig så svårt att budgetera rätt som ett olympiskt spel. Enligt en studie av Said business school, som räknat på alla OS 1960–2012, drar ett sommar-OS över den sportsliga budgeten med i genomsnitt 252 procent. För vinter-OS är motsvarande siffra 135.
Att arrangera OS har blivit ett högriskprojekt som i stort sett undantagslöst går med storförlust.
Vem lockas av det?
Enligt nämnda studie är Los Angeles 1984 det enda OS sedan 1960 som visat ett plusresultat.
Rio-OS ser just nu ut att kosta motsvarande 95 miljarder kronor, vilket skulle innebära spräckt budget med 51 procent.
På så sätt är Rio ett mindre dåligt exempel, jämfört med de föregående OS-värdarna Aten, Peking och London som spräckte sina budgetar betydligt mer än så.
När Rio de Janeiro 2009 sökte spelen var Brasilien ett relativt välmående land. Sju år senare, när spelen genomförs, är landet i ekonomisk och politisk kris, den värsta i landet sedan 1930.
I april stängdes president Dilma Rousseff av från sitt ämbete, anklagad för att ha hanterat statsbudgeten på ett lagvidrigt sätt, och så fort OS är över lär ett beslut om riksrätt för Rousseff komma. Lägg därtill att Rios guvernör för ett par månader sedan utlyste tillståndet ekonomisk nödsituation så förstår ni läget.
Den tillförordnade presidenten, Michel Temer, har det inte lättare han, utbuad som han blev de få sekunder han invigde spelen.
Krisen är helt enkelt total och OS kunde inte kommit mer olämpligt.
Det brasilianska folkets problem är mycket större än att OS arrangeras och går med förlust. Kritiken, hela landets oro, handlar om regimens arbete i stort, inte så mycket specifikt om OS.
Sen är klart det upprör befolkningen i en nation i fritt fall när de följt miljardsatsningarna inför OS, som golfbanan där Henrik Stenson & co spelar som byggdes i ett av Rios få naturreservat, på stranden i stadsdelen Barra da Tijuca.
Vad internationella olympiska kommittén måste göra är att fortsätta ge spelen till städer som håller ner budgeten.
Annars vill snart ingen arrangera OS.
Sedan Kinas propagandaspel i Peking 2008, som kostade motsvarande 385 miljarder kronor, så har kostnaderna sjunkit till 128 miljarder i London 2012 och nu alltså troligen 95 miljarder i Rio.
I dagsläget talar mycket för att Tokyo 2020 fortsätter den positiva trenden, deras budget är betydligt lägre än så, men som sagt, det hinner händer mycket på fyra år och en OS-budget är inget annat än en vild gissning.