Fredrik Emvall var först ut av de svenska spelarna i den så kallade mixade zonen, där spelare och journalister möts. LHC-forwarden såg sig omkring, runt halsen hängde en glimrande medalj av ädlaste valör och han verkade inte riktigt ha fattat vad som just hänt.
VM-guld.
Det är femton år sedan, det var i Riga, jag var där och Sverige hade just vunnit VM i ishockey. Kvällen före satt jag i restaurangen på hotellet och hörde hur finska kollegor vid bordet intill jublade över Lordis seger i Eurovision.
Eurovision är Eurovision och ishockey-VM är ishockey-VM och alltid mötas de två.
Nåväl, nu är VM tillbaka i lettiska huvudstaden – tack för att det sunda förnuftet rådde och Aleksandr Lukasjenko & Co i Belarus inte fick vara med på ett hörn – och även om jag säkert trampar en och annan på tårna, så måste det sägas.
Vem bryr sig?
Jo, jag erkänner att jag också gått igång på det här. Det var en gång när det kändes spännande och viktigt även för mig. Men hur mycket jag än försöker att tända till inför det som väntar så går det inte längre. Det är inte direkt så att det pirrar inför matchen mot Danmark på lördag förmiddag. Eller?
För många av de bästa saknas och för mycket är det ett mästerskap för de utslagna. Det blir än mer tydligt efter en coronamärkt säsong som den här och det är inte så konstigt att få utslagna NHL-lirare väljer att nobba att gå in i ännu en bubbla.
Full förståelse för det.
Dessutom kommer det den här gången spelas hela vägen in i juni, men finalen hinner i alla fall avgöras innan fotbolls-EM börjar.
Alltid något.
VM har devalverat sig själv. Det går inte att med trovärdigheten i behåll arrangera varje år och få publiken och tro att de bästa spelarna är med. Det är de ju inte. Det lag som vinner guld har inte världens bästa ishockeyspelare, men världens bästa ishockeyspelare som spelat färdigt i världens bästa liga och som vill spela VM.
Sen går inte att säga att det inte betyder något alls. Jag vet. Då hade inte miljoner följt tv-sändningarna, då hade inte så många firat vid lyckliga slut. SVT sänder allt den här gången och tittarsiffrorna kommer säkert att vara höga ändå.
Tittar du på årets svenska lag ser det inte lika vasst ut som de senaste åren. Men så är det i övrigt också. Inte alls lika många från NHL har tagit familj och bakåtvänd keps med sig för att ta första bästa flyg till Europa. Titta på Kanada med fem spelare födda på 00-talet och där nästan hälften av laget inte nått upp till hundra NHL-matcher.
Går Sverige till semifinal är det bra jobbat. Och med uppenbar risk för att ha fel så vinner Tjeckien guld den här gången.