Foo Fighters ut – VM-genrep in. Utan att överdriva: Dave Grohls rockorkester ett par dagar innan på slitna Gamla Ullevi svängde mer. VM-förväntningarna skruvades knappast upp men det gjorde ifrågasättandet av ett landslag.
Sverige lyckades inte göra mål den här gången heller och har nu spelat 337 minuter i rad utan att näta.
Förvånande? Inte alls.
Med risk att det här kommer som en chock – men Blågult är ett baktungt lag.
Det kommer inte sprudla så mycket mer än vad det gjorde i genrepet. Eller mot Danmark.
Laget är inte bättre. Framåt, ska tilläggas.
Hur jobbigt det än är att acceptera så har vi två anfallare som är direkt beroende av att få bollarna serverade på läppen i boxen. Firma Berg/Toivonen kommer inte att vinna några matcher eller poäng på egen hand.
Det är en kass bevarad hemlighet att Emil Forsberg är nyckeln och att Albin Ekdal gärna vill vara det.
Få bukt på mittfältsduon och Sverige har mer eller mindre kvar en stark Andreas Granqvist-panna på fasta att förlita sig på.
Viktor Claesson cyklade i stolpen mot Peru och har en stark säsong i Ryssland bakom sig men har en bit kvar och en hel del att bevisa innan han tar steget till en spelare av avgörande anfallskaraktär i ett landslag.
Det finns mycket som saknas i Sveriges offensiv. Det gjorde det även under kvalet men då maskerades det på ett bättre sätt.
Det är ett fall av sanningen har kommit ikapp men det är inte samma sak som att Sverige förlorar matcher.
Det är ett svårslaget, svåröverlistat lag. Kanske i ännu större utsträckning än tidigare.
Gott nog med tanke på var vi befinner oss i den näringskedja som Janne Andersson så gärna refererade till under tiden som manager i IFK Norrköping.
Han, Andersson, vet självklart om vad han har för brister och styrkor i sitt lag.
Han har gjort det bästa av situationen och försöker inte trolla med något han inte har.
Klockrent så här långt under tiden som förbundskapten.
Hela tränarkarriären har vilat på ett starkt försvarsspel. Pränta in individuell trygghet och en kollektiv övertygelse. Det är svårt att påstå att det misslyckats.
Sverige kommer inte att falla igenom.
De kommer inte att gambla med sin identitet eller riskera att gå bort sig.
Tråkigt? Kanske, men det är överlevnad på spel.
Äventyra VM-statusen och du kan ryka snabbare än en tysk omställning.
VM-platsen och sättet den säkrades på är många sätt en bedrift. En bragd. En påminnelse kan vara på sin plats när missnöjet över Sveriges spel når nivåer som är oproportionerliga.
Kritiken snuddar vid rent gnäll som är svårt att ta in och förstå.
Sverige ska till VM. Italien och Nederländerna ska det inte. Det var inga klacksparkar som låg bakom biljetten till Ryssland. Det kommer inte att vara ett offensivt forsande lag som jagar mål, poäng och avancemang på plats i öst.
Ett par timmar efter att Sverige och Peru tackade för stödet på respektive sida av Ullevis läktare nickade Zlatan Ibrahimovic in två mål borta i USA mot Real Salt Lake. Då puttrade redan – det kommer aldrig att sluta puttra – diskussionen om att Zlatan ska vara med i landslaget.
Fotbolls-Sveriges mest utdragna icke-fråga kommer fortsätta att vara en fråga.
Kanske att den suddas ut om Sverige går till tokattack och öser in mål i gruppspelet, avancerar som gruppetta och bjuder på en ny 94-sommar.
Eller så kommer Putin in på en dalahäst vevandes med en vodkaflaska i luften på invigningen.