Alla, precis alla, LHC-arna gjorde vad de skulle.
Jonas Gustavsson höll nollan som han ska, Derek Roy avgjorde med mål och assist som han ska, Niclas Lundgren ägde defensiven som han ska, Tony Mårtensson slet och slog fina passningar som han ska och Emil Sylvegård retades som han ska.
Ja, det var en absolut toppinsats av LHC, nämnde Lundgren har jag aldrig sett bättre, och Skellefteås superkedja med Joakim Lindström, Pär Lindholm och Oscar Möller trycktes ut på kanterna på ett sätt som få lag mäktat med i vinter.
Synd bara, på en sådan insats, att så få bryr sig, att så få tycker att det är värt att ta sig till Saab arena.
4 737 var bara en i raden av många usla publiksiffror.
Jag vet att LHC vill vara folkets lag, stadens lag, ja till och med regionens lag.
Just nu ska LHC vara nöjt bara man är någons lag.
På 90-talet gick mycket LHC:s väg. Publikintresset ökade, trångboddheten i Stångebrohallen skapade ett enormt tryck och vid sidan av isen stod ofta ordföranden Christer Mård på barrikaderna och bröstade upp sig, vilket skapade en vi mot dom-känsla som i sin tur skapade intresse och drog folk.
Idag är det tystare runt LHC.
I Linköping och i Hockey-Sverige.
Hur ofta ser ni LHC på stan? I stadens skolor? I stadens köpcentrum? Hur ofta söker LHC upp Linköpings invånare, skickar fram sina stjärnor med några fribiljetter och orden "vi har ett rätt kul lag nu, du kan väl komma och kolla på oss?".
Svaret på alla frågor är alldeles för sällan.
Det fallande publikintresset i Saab arena är en snöboll i rullning, den kommer inte stanna av sig själv, LHC kan inte sitta som en mätt katt och tro att nya biljettpaket och en större jumbotron ska mata klubben med publik.
När basketen, IFK Linköping, skapade hysteri från ingenstans 1983–1986 gjorde man det genom att skicka ut sina stjärnor, Ken Washington och Kris Grundberg, på stan, i skolor, ja var du än rörde dig så mötte du IFK-stjärnorna.
Så måste LHC jobba idag. Vill klubben ha råd kring 80-talets IFK-boom är det bara att fråga sin styrelsesuppleant Roger Ekström, Lundbergsdirektören, han var coach i dåtidens IFK.
Grejen är att LHC har ett lag som har alla möjligheter att bli folkets lag, med utåtriktade, sköna killar som Sebastian Karlsson, Niklas Persson och Andrew Gordon som alla är som skapta för nämnda pr-arbete runt om i Linköping.
Framför allt är laget bra, min känsla är att det kommer bli bättre ju längre säsongen lider, Gustavsson, Roy och Mårtensson kommer definitivt bli det, så jag tror många gratistittare skulle lockas tillbaka.
Det är bara att sätta igång LHC – ni har ingen tid att förlora i den här publikkrisen.