Nej, det är så klart inte domarnas fel att Linköping HC slåss i botten för att hålla sig över kvalstrecket.
Det läget har man satt sig i själva.
Låt oss göra det klart redan från början.
Detta sagt: ända sedan säsongen startade har jag haft en tilltagande känsla att nivån på domarinsatserna varit för svaga och jag hör också att det finns ett missnöje som pyser i hockey-Sverige. Man ska akta sig för att dra med pöbeln och en massa hat och hot och sån skit, men det har varit för ojämnt och för många stora misstag.
Skärpning krävs.
Det finns säkert olika förklaringar, men mest av allt tror jag att det handlar om en generationsväxling som ännu inte klarats av. Några av de bästa har lämnat och då har klassen blivit sämre. Vilket i sig inte är konstigt alls.
Nu har LHC råkat dubbelt illa ut på slutet. Först när hela Örebro (förutom fyra domare på isen) såg hur Jhonas Enroth slog på en liggande Lance Bouma. Sedan när ingen uppfattade hur Filip Cederqvist sänkte Markus Ljungh med en knätackling.
”Brutalt dåligt”, sa Ante Karlsson, LHC-tränaren, och jag kan hålla med om det.
Hur är det möjligt att stå ett par meter ifrån och inte se? Jag vet att LHC fick ursäkter efteråt och det är ju bra, men vad hjälper det nu?
Klart som fasen att ingen missar med flit, klart att det blir fel ibland och sett över en hel säsong jämnar det säkert ut sig. Men felen blir inte mindre för det. När disciplinnämnden stänger av Cederqvist i två matcher för något som inte ens gav två minuter på isen är det också ett kraftigt underbetyg för domarna Andreas Harnebring och Oscar Niklasson.
Vad tror ni hade hänt om Markus Ljungh valt att ligga kvar efter smällen? Säkert matchstraff och fem minuters power play. Nu hyllas LHC-stjärnan för att han inte gjorde det, men med så mycket på spel hade jag haft den fullaste förståelse om han gjort annorlunda för att påkalla domarnas uppmärksamhet.
Men det kanske bara är jag.
En spelare som gör dålig match blir petad. Hur är det för domare? Spelare och tränare bedöms till höger och vänster och jag kommer aldrig förstå varför inte också förhållandevis välbetalda proffsdomare ska kunna få kritik när de förtjänar det.
De bästa domarna är som vanligt de som är bäst på kommunikation och som använder det sunda förnuftet mer än regelboken. Uppdraget är att upprätthålla ordning på isen och inte att sätta dit folk. Var stenhård mot situationer som måste åtgärdas, var konsekventa, men tillåt känslor och en eller annan spontan reaktion.