Det mest anmärkningsvärda – förutom en hel period med ringande och diverse videbedömningar – med LHC-mötet med Färjestad i torsdags? Att matchen i Saab arena spelades på en vardagskväll.
Kors i taket.
Det var länge sen sist.
Alldeles för länge.
Har tidigare under hösten skrivit om svårigheterna om att få publiksiffrorna att lyfta. Att vi med utbudet i tv-soffan, med så många matcher och med inte obegränsat med pengar får acceptera att det är en ny tid. Att det på de flesta ställen i hockey-Sverige krävs något extra för att få till publikfester.
Då skulle det inte skada med åtminstone lite bättre hjälp med spelprogrammet av SHL (eller om det nu är klubbarna själva som är för dåliga på det här med schemaläggning, det ska jag låta vara oskrivet). Jag är inte dummare än att jag inser att det finns bekymmer med logistik, andra arrangemang i arenorna, rättvisa och att det är mer eller mindre omöjligt uppdrag att få ihop det så att alla är nöjda, men åtminstone för LHC:s del är det något som är galet när det ser ut så här:
Inte en vardagsmatch – ett par under veckan mellan jul och nyår undantagna – i Saaben från 26 november till 14 januari. På nästan två månader.
Hemmamöten med hetaste motståndaren HV – bara på lördagar.
Dubbla hemmamatcher mot både Luleå och Djurgården avklarade redan tidigt i höstas.
För ofta för långt mellan hemmamatcherna – och så plötsligt två–tre matcher i rad under samma vecka.
Det är några exempel på en lista som kan göras längre. Det borde gå att göra bättre. Det borde gå att få till ett mer attraktivt upplägg. Torsdagar är den enskilt bästa matchkvällen för både privatpersoner och företag. Rent generellt vill den svenska publiken helst gå på ishockey i slutet av veckorna.
Då ska så klart matcherna spelas då också.
Om inte Mohammed kommer till berget får berget komma till Mohammed.
Nu var det LHC mot Färjestad i Linköping på torsdagen – och Färjestad mot LHC i Karlstad på lördag. Bra där. Mer sånt. Riktiga back-to-back-matcher med rättvisa förutsättningar. Det ger extra nerv och skapar mer känslor
Det var en viktig match runt strecket, imponerande LHC-seger senast, första hemmamatchen på länge. . . och så kändes det till en början lika avslaget som en träningsmatch i slutet av augusti. På isen och på läktaren. Det gick så långt att vi undrade om det var någon slags tyst protest på ståplats.
Nu blev det till slut bättre drag både här och där, men ännu en match där LHC inte förmådde försvara en ledning.
Det är sådana tapp som kan bli ödesdigra i jakten på topp sex.
En sak till:
Rätt ska så klart vara rätt - men att ägna så mycket tid åt ringande och videobedömande. . . kan det verkligen vara rätt?