Det är bara att erkänna att jag tidigare varit skeptisk till Olivia Schoughs storhet. Efter matchen mot Danmark konstaterar jag att det spudlande energiknippet är precis vad det här landslaget behöver när en håglös Lotta Schelin fortfarande springer omkring och letar efter något som kan kallas målform.
Eskilstunaspelaren Schough var utan tvekan den stora behållningen på Gamla Ullevi när Sverige tog ett stort steg mot EM 2017. Ett mästerskap som för övrigt är svårare att missa än att kvalificera sig till då även sex av åtta grupptvåor är direktkvalificerade. Schoughs ryck och dragning i samband med framspelningen till segermålet i den andra halvleken var bara kryddan på en mycket stark insats av 24-åringen, som var den anfallare som också tog klart störst ansvar i försvarsarbetet i det ”nya” spelsystemet 4-3-3.
Hur Sundhages nya experiment fungerade? Helt okej. Men inte mer. Vi måste förstås ge det mer tid, men det oroar att nästa tävlingsmatch handlar om OS-kval i mars och att det motståndet garanterat kommer att försöka utnyttja de ytor som uppstår på kanterna när Sverige spelar med tre spelare på mittfältet. Det gjorde inte danskorna på Gamla Ullevi, frånsett en period i första halvlek. Som tur var.
LFC-spelarna på Gamla Ullevi? Jessica Samuelsson hade en jobbig start på matchen, men spelade upp sig efter paus då hon kom med mer i offensiven och fick bättre hjälp bakåt. I Danmark var Mariann Gajhede Knudsen trygg på mitten, men däremot hade Pernille Harder en jobbigare match då hon ofta hade rivjärnet Petra Larsson efter sig. Larsson var, efter en darrig inledning, klart godkänd i sin återkomst i landslaget.
Stina Blackstenius fick 14 minuter på planen och kommer garanterat att få fler chanser framöver.
Förresten. Sverige-Danmark 1–0. Ett liknande resultat på Friends om några veckor behöver inte vara helt fel.