Det är klart att ett lag som siktar på allsvenska toppen, LFC, på hemmaplan ska ta tre poäng av ett lag som siktar på att hänga kvar, Uppsala. Så vad var väl då 3–1 i söndagsmötet på Linköping arena?
Med tanke på förutsättningarna och den senaste tidens mörker skulle jag rent av vilja påstå att det var säsongens hittills viktigaste triumf. Strunt samma hur det såg ut (och stundtals såg det inte så dumt ut). Det var segern och poängen som betydde något.
Inget annat.
Med växande oro krävs inga högskolekunskaper i psykologi för att fundera över hur många tunga smällar till som LFC orkat stå pall för. Fyra av fem förluster och svaga insatser har tagit hårt mentalt. Det är inte alls märkligt. Det är bara naturligt. Blickar kan säga väldigt mycket och inte minst tecken på en känsla av otillräcklighet.
Alla avbräck har riskerat att slå undan benen i jakten på en Europaplats, men nu bröts den negativa trenden och redan till nästa match blir det en helt annan konkurrens för att ta plats i startelvan. Halva serien är spelad och efter en vass start har det verkligen hackat. Några vassa halvlekar mot Växjö och Eskilstuna, en del att gilla i bortamatcherna mot Vittsjö och Piteå och några få bra perioder i övrigt. Men för få och för korta och totalt sett inte tillräckligt bra.
Till att börja med räddades många poäng av att man var svåra att göra mål på, men under de senaste veckorna har det varit precis tvärtom. Nu är det upp till tränarduon Olof Unogård och William Strömberg att skyndsamt utvärdera vad som kan förändras. Där har de ett mycket stort ansvar.
Så vad göra för att hitta mer rätt igen?
1) Stärk truppen och få tillbaka skadade spelare.
Det första jobbet redan gjort. Möjligheterna att lyckas med det andra ökar när det inte längre blir lika tufft matchande (och motstånd).
2) Ta en allvarlig funderare över spelsättet.
Jag är ju inne på att det borde spelas enklare. Gärna två forwards centralt, varav en som kan hota i djupled. Som nu. Inte bara en massa lycka till-passningar och vinna andrabollar, det finns inte spelare för det, men till att börja med inte så ofta så kort i uppspelsfasen. Hur många av baklängesmålen i Malmö kom inte på grund av tidiga bolltapp? Och var det något som var en framgångsfaktor i starten så var det rakare attacker och mer av omställningsspel.
3) Satsa på en målvakt.
Cajsa Andersson eller Matilda Haglund har fått alternera på ett sätt som knappast gynnar någon. Dags att ta ett beslut för att visa förtroende och öka tryggheten.
4) Vinn matcher.
Självförtroende är en färskvara och egentligen enda receptet är att vinna. Det är det som är det enkla – och svåra. Men nu har i alla fall LFC börjat.