Någon gång tidigare när Linköping HC varit uppe i Leksand och spelat dåligt minns jag att uttryckte mig som att hela laget ramlade rakt ned i Siljan. Riktigt så illa var det möjligen inte den här gången, men det såg banne mig ut som om LHC redan varit på nyårsbubblet på vägen upp till Dalarna.
Så svajigt. Så slarvigt. Så dåligt.
Positionsspelet i egen zon ska vi inte prata om. Inte passningsspelet heller. Lite ordning och reda kan man allt kräva.
Det är inte mycket som gör mig så upprörd som dåligt försvarsspel. Strunt samma om det är hockey, fotboll eller nåt annat. Taskigt målskytte kan jag leva med, men oduglig defensiv får mig att sucka och andas häftigare än efter en tyvärr alltför sällan genomförd löprunda i skogen.
Leksand var inte ett dugg bättre än att LHC faktiskt kunde ha vunnit det här.
Det finns säkert en del som tycker att LHC-tränaren Klas Östman borde ha ställt Marcus Högberg i målet mot Leksand också. Mycket möjligt. Men skyll för sjutton inte den här förlusten på Jesper Myrenberg. Visst, fem insläppta mål på 33 skott var inte bra nog, men mest satt jag och irriterades över hur orutinerade målvakten knappt fick någon hjälp alls av för kvällen taskiga lagkompisar.
Sen är det en annan sak att LHC allt som oftast behöver en storspelande Marcus Högberg för att vinna tuffa matcher på bortaplan.
På slutet har stundtals funnits en tendens att hamna i gamla höstsynder med mer stressat och forcerat spel. Gäller att komma ifrån det direkt när nya året inleds med dubbla nyckelmatcher mot Brynäs och Malmö. Efter bottennappet nu blir det ännu viktigare att vinna då.
Något positivt?
Tja, LHC fick i alla fall med sig resultaten i övrigt.
Alltid något.