Det har snart gått ett halvår sedan han lämnade, men det är tydligt hur Andrée Jeglertz ande fortsätter att sväva över Linköping FC. Jag vet att han har varit involverad i rekryteringen av en ny tränare, men vet inte exakt hur mycket han ligger bakom att just Rafael Roldan nu tar över.
Men det känns rätt typiskt att det i klubbens pressmeddelande står att tränaren ”kommer till vår klubb för att bygga vidare på det som Andrée Jeglertz startade”. Anders Jacobson, som faktiskt haft ansvaret under hösten, nämns inte med ett ord. En smula märkligt, kan jag tycka.
Med Roldan vid rodret ska spelas på samma sätt som med Jeglertz, som efter en halvdan start byggde om laget, fick ut mycket av många och tog klubben närmare där den vill vara.
Jacobson försökte få in en större taktisk flexibilitet, men fick det tuffare att få gehör när flera ledande spelare ville fortsätta som tidigare. Nu får de som de vill och då är det också upp till bevis. En mer tydlig 3–4–3-tränare kommer in och den stora utmaningen blir att spetsa till spelet så att det också håller för Champions league till hösten.
Sen är förstås frågan vad han får för lag att basa över. Saori Takarada har redan lämnat, vad jag hör är risken stor att Yuka Momiki försvinner och bland andra Cathinka Tandberg borde tilldra sig intresse från större klubbar i större ligor.
I en smått anorektisk organisation kommer Rafael Roldan att få vara mycket mer än bara tränare och LFC närmar sig snart vägs ände när det gäller att vara utan en mer långsiktig lösning på klubbchefsposten. För att överleva i en ständigt hårdnande konkurrens blir den rekryteringen minst lika viktig som den här.