Pratade häromdagen med Klas Östman. Trevligt som nästan alltid och citatet att nyförvärven Remi Elie och Taylor Leier kan ”gå både med hakar uppe i Umeå när det är vinter och utan skor på Solvalla under en solig Elitloppshelg” kan man bara älska.
LHC-tränaren påpekade att han har ovanligt många alternativ för hur laget ska sättas samman och jag förstår vad han menar. Nu är det dessutom bara början av maj, det kommer att hända mer och jag tror exempelvis fortfarande att Petrus Palmu inte spelar med LHC-tröja i vinter.
Tänk att Palmu hamnar i Finland och att det mot de flesta odds görs klart med Jakob Lilja.
Då har LHC den bredaste forwardsuppsättningen på många år – och är det något som är tydligt i SHL så är det att du måste ha ett tillräckligt brett lag för att hantera skador och för att andra ska kliva fram när de som är tänkta att göra det inte gör det.
Jag gissar att Klas Östman & Co nu sliter ut rätt många kollegieblock där det skissas på potentiella formationer inför säsongen.
Remi Elie och Taylor Leier har spelat tillsammans tidigare. Ska de göra det igen? Filip Bystedt ska ges en större roll – med vilka? Hur ska fås ut maximalt av målskyttarna Broc Little och Ty Rattie? Två tänkta toppkedjor à la Oskarshamn eller mer av ett bredare lag à la Växjö och övriga toppgäng?
Där finns att fundera över.
Tittar du på truppen – och bortser från de skador som ofrånkomligen kommer att dyka upp – så tycker jag att det känns rätt givet att Arvid Costmar och Henrik Törnqvist får fortsätta i en kedja med stort defensivt ansvar. Motaladuon gjorde det bra i våras och kan göra det igen med Sebastian Strandberg (var ska han annars in?) eller Fabian Wagner vid deras sida.
Därmed nio forwards kvar och där går att blanda friskt. Dina gissningar är lika bra som mina (eller förmodligen bättre). Visst lockar det att testa kanadensiska trion Taylor Leier, Remi Elie och Ty Rattie ihop? Eller Elie med Christoffer Ehn och Patrick Russell i en riktigt jobbig att möta-kedja? Det sistnämnda skulle kunna öppna för två mer tydligt offensivinriktade linor.
En med, låt oss säga, Taylor Leier, Filip Bystedt och Ty Rattie och en med Broc Little, Markus Ljungh och Vilmos Gallo. Eller kanske byta plats med Gallo och Russell för att få något som fungerat rätt bra tidigare.
Hm.
Så hade nog jag gjort.
Leier, Bystedt, Rattie – Little, Ljungh, Russell – Ehn, Elie, Gallo – Strandberg, Costmar, Törnqvist – Wagner.
Tror ni om det? Tror du om det, Klas Östman?