I huvudet på John Malkovich" hette en film som kom för många år sedan. Jag har inte sett den, men det skulle möjligen gå att göra i någon slags hockeyversion. Inte för att det är lätt att läsa general managerns tankar, men strunt samma.
Låt oss presentera. . .trumvirvel. . . ”I huvudet på Niklas Persson”.
Mycket har blivit bättre i vinter, så där finns en grund att bygga vidare på. Sedan beror det på vad man vill. Vill LHC vara ungefär där man är nu och slåss om tiondeplatsen behöver inte så mycket göras. Vill LHC på allvar vara med i kampen om topp sex kommer att krävas mer.
Jag hoppas att Niklas Persson får pengar nog att bygga för alternativ nummer två.
Bredden finns där och har kontrakt, men han behöver spetsa till det. Det hårda jobbet måste behållas, men utan tillräcklig förmåga att få matcher att tippa över vinner du inte tillräckligt ofta.
Målvakter: Magkänslan säger att vare sig Jonas Gustavsson (för att LHC vill byta) eller Jacob Johansson (för att han vill spela) blir kvar. Det kommer att kosta att få in Jhonas Enroth, som det ryktas om, men det kan det vara värt.
Backar: Jonas Holös och Jonas Junland fungerar gott som två av fyra toppförsvarare med mycket speltid. Två till behövs, en spelskicklig och offensiv och en tuff och defensiv. Till rätt pris borde Eddie Larsson vara aktuell för sistnämnda rollen. Sam Lofquist för den första? Inte omöjligt. Hampus Larsson blir kvar och det finns utveckling i Simon Lundmark, Max Lindroth och William Worge Kreu. Albert Lyckåsen näst på tur från juniorlaget. Det kan gå ut över Adam Ginning?
Forwards: Allra minst en forward och en center av hög klass måste in för att det ska lyfta, men jag håller fast vid att ytterligare något starkt offensivt namn behövs. Broc Little ska ha hjälp med produktionen och jag kan inte tänka mig en fortsättning för Joe Whitney och Adam Helewka. Tolv poäng är inte bra nog för Patrik Lundh, så frågetecken där.
Olle Lycksell (om han blir kvar), Jaakko Rissanen (han blir kvar), Andrew Gordon, Henrik Törnqvist och Jarno Kärki låter som potentiella namn för andra- och tredjekedjan. Dan Pettersson och Jimmy Andersson behöver hamna i rätt roller. Mikael Frycklund har placerats i frysboxen och jag skulle bli förvånad om han stannar. Jag gillar Nichlas Hardt, men tveksamt om det finns utrymme. Nikola Pasic och Arvid Costmar ska definitivt ges chansen. Sebastian Karlsson slutar. Vet jag. Robin Johansson får söka sig vidare. Tror jag.
Segern i all ära, men frågan är om inte det bästa med lördagens LHC-match mot Skellefteå var publiksiffran. Trots att matchen inte gällde ett dugg för ett av lagen (ni vet vilket), trots den poängmässigt sämsta SHL-säsongen sedan 2002–03 och trots allt snack om coronavirus var över 8 000 biljetter uthämtade till Saab arena (fullt så många var knappast på plats).
Det är riktigt bra.
Jo, jag vet att en idrottsintresserad byggherre, vi kan kalla honom Michael Cocozza, köpt upp runt 1 600 biljetter för att dela ut till sina hyresgäster, att ovanligt många ungdomsspelare var på plats och att det satsats på många billiga plåtar.
So what?
Det är naturligtvis helt rätt.
Det viktigaste är att folk kommer och då är det nödvändigt att det när så behövs görs kampanjer för att få dem dit. Samma sak med avslutningen mot Oskarshamn på torsdag. Då utgår jag ifrån att Sebastian Karlsson hamnar i fokus och får de hyllningar som han förtjänar. Både LHC-fans och LHC-spelare började med det redan nu och att Karlsson får vara lagkapten i sista matchen tar jag för givet.
Efter lördagsmatchen landar publiksnittet på runt 6 300 och vi kan definitivt slå fast att det blir en ökning jämfört med fjolårets 6 079, vilket i sin tur var klart bättre än året dessförinnan. 2013/14 låg snittet på knappt 6 700 åskådare och någonstans där tycker jag att siktet nu kan ställas in till nästa säsong.
Matchen?
Tja, LHC hade inget att spela för, men det märktes inte. Det såg både avspänt och laddat ut och det uppoffrande spelet i slutet var imponerande att se. En välförtjänt triumf mot formstarkt motstånd. Man kan säga att det inte betydde någonting, men jag tror ändå att det var viktigt för fansen och viktigt för framtiden att visa så mycket hjärta.
Jonas Holös blev tvåmålsskytt och norrmannen har motsvarat högt ställda förväntningar och växt ut till en ledare i försvaret.