Sitter högt uppe i taket (man gör det i Löfbergs arena) och ser Linköping HC förlora mot guldjagande Färjestad. Funderar samtidigt vad Ty Ratties målsuccé betyder för nästa säsong. Kanadensaren har ett år kvar på kontraktet, men fortsätter han så här vete sjutton om han inte snart spelat till sig en flytt och ännu mer pengar nere i Schweiz.
Bästa avslutaren i LHC sedan Mattias Weinhandl och Pär Arlbrandt?
Det känns så.
Nu var han den som försökte mest och bäst i Karlstad, gjorde 1–1 ur ingenstans, närmar sig 20 mål gjorda och det är banne mig inte lätt i en liga som SHL.
30-åringen är en helt annan spelare jämfört med i fjol. Troligen hänger det ihop med tryggheten, att han trivs bättre och vid sidan av isen känns mycket öppnare och mycket gladare.
För LHC:s del finns absolut risken att Rattie flyttar ner till Alperna. Det är bara att titta på hur många stjärnor som redan gjort det. Trivseln talar emot – och det faktum att han pengamässigt inte har lika mycket att vinna på en flytt som en svensk spelare i samma läge. Ska LHC definitivt mota schweiziska Nico i grind bör i alla fall göras ett försök att redan nu förlänga ett par år till med målmaskinen.
Det kommer att kosta, men kan faktiskt vara värt det.
Matchen i Karlstad?
Tja, fram till att 1–1 blev 1–2 såg det lovande ut. Men totalt sett var det rätt tydligt att det fortfarande är en bit kvar för att på allvar tävla med de allra bästa – när de är som bäst. Inte minst var det för ofta för snällt framför eget mål. Lance Bouma måste vara elakare mot Victor Ejdsell, Oscar Fantenberg hade kunnat vara rejälare i duellen med Per Åslund och Mattias Hävelid kan inte så enkelt bjuda bort pucken till Oscar Lawner.
Det var några exempel – med mål som följd. Att misstagen straffar sig mot sådant här motstånd är sen gammalt.
Dessutom var det ständigt fri fart genom mittzon, man skulle kunna kalla det för autobahn, och så kan det inte vara mot Sveriges kanske bästa lag. Där har Klas Östman & Co några taktiska detaljer att fundera över för att det här ska kunna gå långt i vår.
Självklart ska siktet ställas in på att bli kvar över topp sex-strecket. Det blir ett jäkla race för att hålla undan och det kommer förmodligen inte att avgöras förrän i slutet. Men ska det finnas kraft nog för att även ta sig vinnande ur en kvartsfinal inbillar jag mig att någon veckas extra vila blir brutalt viktig.
Av tretton återstående matcher har LHC åtta hemma i Saab arena.
Nu gäller att utnyttja det.