Tony Mårtensson är på väg tillbaka till LHC och jag ska erkänna att jag tycker att det är kul. Profiler kan vi inte få för många av, många hade haft jobbigt att se honom i en annan SHL-tröja och veterancentern kommer att höja hockeytemperaturen i 013-land.
Det är bra.
Men är det en bra värvning?
Jag tror det, men är inte lika säker.
Säg så här:
Till rätt pris och till rätt roll – då hade jag inte tvekat att slå till.
Tony Mårtensson har inte spelat i Sverige sedan 2010. Det är länge sen nu och mycket har hänt sedan dess. Det är ett annat spel med mer fart och högre intensitet (lex Bergfors). I det läget ser jag inte 36-åringen som den som ska ta över som toppcenter när/om Garrett Roe tar motsatt väg och hamnar i Schweiz.
Det vore att tro och kräva för mycket.
Mårtensson är fortfarande bra och många år med ryska storstjärnor har gjort att han också lärt sig att stå framför mål och ägna sig mer åt vad som populärt brukar kallas för skitjobb.
En bra spelare är en bra spelare och ingen tvekan om att Mårtensson skulle göra nytta. Men det får inte bli en värvning av nostalgiska skäl och då gillar jag när han själv säger att ”jag har två SM-finaler, men inte tagit det där guldet. Det är det som driver mig”.
Tittar du på det SM-slutspel som fortfarande pågår ser du tydligt att bredden och starka kedjor utöver den första gör lag framgångsrika. Där skulle Tony Mårtensson vara perfekt. Ge honom stort ansvar med att leda en andra- eller tredjelina, gärna med yngre och hungriga spelare omkring sig, och med mycket speltid i numerära överlägen.
Men ska Garrett Roe ersättas, och det ska han nog, vore det onekligen spännande om Fredrik Emvall & Co lyckades hitta en mer fysisk och spännande spelare med potential att växa med uppgiften.
Med detta skrivet tar jag för givet att det också, med det här slutspelet i ryggen, skrivs nytt kontrakt med Niklas Persson.