Under de senaste åren har jag med ojämna mellanrum varit inne på att Linköping HC behöver synas mer och bli mer profilstarkt. Inte minst i en tid när publiksiffrorna ofta vacklar behöver positionerna flyttas fram igen. Väcka mer känslor. Vara mer omfamnande. Tycka till. Anordna tävlingar. Rundturer i arenan. Synas mer i debatten. Synas mer på stan.
När det gäller den uppsökande verksamheten finns mycket att göra. Ut på stan, ut i köpcentrum och inte minst: ut i skolor. Använd er mer av stjärnorna – det finns utåtriktade profiler i både herr- och damlaget – för pr-arbete i olika sammanhang. Barnen ute på skolorna skulle älska att få besök och kanske någon fribiljett då och då.
Inget fel på nya biljettpaket och inslag på sociala medier. Men mer av annat. Också.
Ni som är tillräckligt gamla minns kanske hur det såg ut i början av 80-talet när IFK Linköping från ingenting skapade basketfeber och profiler som Ken Washington, Kris Grundberg och Jörgen Sellin syntes överallt. Visst sjutton borde det gå att jobba åtminstone lite på det sättet även idag?
Christer Trägårdh har tagit över som ordförande och får inte minst ett stort ansvar för att dra in de pengar som behövs. Men det skulle nog inte heller vara dumt om han och övriga ledningen med bland andra klubbdirektören Niclas Björkman även tog mer plats utåt och inte bara internt i föreningen.
Det är en annan tid, och inte minst ett annat läge i hockey-Sverige, och att det kanske inte längre funkar att stå på barrikaderna som Christer Mård ofta gjorde under sin långa ordförandetid.
Men det ska inte underskattas när det gäller att skapa ett intresse.
Det var inte så länge sedan det pratades om sportslig kris.
Nu är LHC nia, på samma poäng som guldtippade Frölunda och med bara tre pinnar upp till tredjeplacerade Skellefteå. Wow. SHL-hockeyn är så underbart oviss att det här kommer att bli lika spännande som vilken Hitchcock-rysare som helst.
Mitt i allt det positiva tror jag ju fortfarande att det här laget skulle må bra av ytterligare någon förstärkning om det till att börja med går att komma överens om att bryta med Stefan Matteau. I längden blir det ohållbart att ha en sådan spelare på bänken.
SHL är en så jämn serie där så lite skiljer mellan lagen, det betyder så mycket att ha spelare som oftare än andra gör skillnad och då krävs fler som stadigt producerar och avlastar med mål och poäng. Därför var det så viktigt med mål av Broc Little, Patrick Russell och Sebastian Strandberg i Oskarshamn. Markus Hännikäinen inte att förglömma. Finländaren trotsade smärtorna efter smällen mot Malmö och visade vägen med hårda jobbet och uppoffrande spelstilen.
Och inte minst: fem mål gjorda två matcher i rad.
När hände det senast för LHC?
Det är, som det brukar heta, mycket ishockey kvar att spela medan fotbollsåret för Linköping FC tog slut med en mållös och rätt trist historia i Örebro. Men det ska inte ta udden ur en stark säsong med topp tre-plats och säkrad biljett till Champions league 2023.
Applåd för det.
Nu gäller att stärka lag och organisation för att klara nästa steg in i en hårdnande konkurrens.
Samtidigt firade Rosengård sitt SM-guld inför några hundra åskådare i regnet på Grimsta IP i Stockholm och maken till fotbollförbundets osmidighet och taskiga bollkänsla har jag banne mig aldrig sett. Guldet var klart med två omgångar kvar, men stelbenta paragrafryttare såg till att inte mästarlaget fick hyllas av hemmasupportrarna.
Det var som en missriktad glidtackling på övertid.
Tänk om och gör rätt till nästa gång.