Jag har ett litet extra öga på Åtvidabergs FF sedan i höstas. Det värmde i hjärtat att se det klassiska östgötska fotbollslaget från uträknat läge växa och till slut hänga kvar i ettan, till och med utan kval. Tårarna rann nedför kinderna på ledare och spelarna jublade stort efter den sköna 0–1-förlusten i sista omgången i Kristianstad.
ÅFF-supportrarna glömmer aldrig den lördagen och jag tror faktiskt att det är en lokal prestation som jag länge kommer att minnas också.
Det kändes som ett avstamp mot att få ÅFF till högre höjder igen. Där laget ska vara, trots att det sett till litenheten på bygden egentligen inte ska vara riktigt möjligt.
Nu vet vi att ÅFF på papperet förstärkt truppen till årets säsong, men kommer det att lyfta mot övre halvan? Kommer det att bli toppstrid i stället för ångestkamp i botten?
Jag överlät frågan på läktaren till ett par fans som har varit med längre än jag. Lasse Åberg har sett ÅFF sedan 1966 och säger: "Ett nytt lag två år i rad, men jag är optimistisk. Jag säger över halvan. Om spelarna stannar kan vi bli lika bra som Degerfors", säger Lasse.
Åke Brolin har följt ÅFF sedan 1950-talet. Med den bakgrunden tror han att laget i år kommer någonstans mellan etta och femma. "Vi har ett så ungt lag, men har en bra målvakt. Henrik Gustavsson gjorde ju laget i höstas", säger Brolin.
Min tanke var att i samband med tv-derbyt mot Norrköping ge ett hett eller snett-omdöme kring ÅFF en månad till premiär. Men det är svårt, ärligt talat. Med ett IFK Norrköping som kom med mestadels bänkspelare, och kanske inte en enda startspelare till sin allsvenska premiär.
Samtidigt gjorde ÅFF massor av byten i andra halvlek. Svårt att betygsätta lagets insats då. Det som vi vet om ÅFF redan nu är att truppen är bred och att det finns många alternativ, men det är som tränaren Rickard Johansson säger både en styrka och kan bli ett problem. Eftersom det gäller att spela ihop ett lag, och samtidigt hålla de som inte får spela nöjda.
Det som är uppenbart är att ÅFF 2019 blir ett lag med speed och omställningar som sin styrka. Det är mycket snabbhet som laget fått in. I spelare som Ryan Binns och Max Olsson.
Men frågan är om det räcker med fart till det emotsedda lyftet i tabellen. Det jag vet om omställningslag är att det krävs mental styrka och en förmåga att springa massor av meter utan boll.
Det är det ÅFF får visa när serien börjar. För träningsmatcher, det är just träning och något annat än tävling.
Nye brasilianaren då? Ja, en kvarts speltid fick Ramiel Dia Farias i slutet av matchen. Bedömning? Han hann inte visa något extra. Vi får vänta till allvaret börjar.
Glömde jag resultatet? Ja, 2–0 till IFK, men det är inte mycket att skriva hem om. ÅFF skapade lite i andra halvlek och hade chanser genom Patrik Gustavsson, Alem Plakalo och Khalid Abukar, men jag vet inte om det betyder så mycket att de missade. Bara de gör mål på lägena i serien.
Det otäcka var att det högg till i låret på Henrik Gustavsson som avbröt matchen i halvtid, och sedan åkte målvakten hem lätt haltandes. Där hoppas många nu att det bara ska vara en lättare skada. För höstens viktigaste spelare blir minst lika viktig i år för ÅFF.