Utan någon publik på läktaren kunde man tro att en kvartsfinal i ett SM-slutspel skulle tappa en del av det viktiga – känslorna och pulsen. Men den här serien har den extra kryddan som behövs och det känns ganska dystert att det inte fanns någon publik på plats.
Kalmarsund försökte psyka på direkten med att kliva in sent till inmarschen. Tidigt börja de också skrika på domarna för att försöka påverka besluten och ganska snabbt gjorde Linköping detsamma. På något sätt tycker jag att Kalmarsund livar upp genom att vara väldigt kontroversiella. Toppspelarna går in med raka ryggar och näsan i vädret. De tar in sponsorer som publik på sina matcher och tänjer på gränserna. De sticker ut ur mängden med sitt sätt att vara och bete sig vilket svider i ögonen på de som inte är en del av det hela själva.
Men när vi lever i en värld där mycket är tillrättalagt, och dina åsikter och ditt sätt att vara helst ska komma från en viss mall, är det uppfriskande att se ett lag som sticker ut.
Inte nog med att Kalmarsund körde fullt ut på sin lite osköna grej – känslorna var upp över öronen hos de båda trupperna. Det var kul för alla – utom domarna.
När saker och ting ligger på gränsen, eller till och med går över gränsen, är det underhållande. Snygga mål och fint spel i all ära – men det är när känslorna bubblar över som den riktiga underhållningen börjar.
Visst, sporten saknar de stora profilerna på planen som Anton Karlsson i Linköping och David Gillek i Mullsjö. Man ser hur Martin "Marre" Karlsson kämpar för att hålla tugget igång på planen då han nästan står ensam kvar som den typen av spelare. Jag anser fortfarande att dessa spelartyper finns inom innebandyn. Men frågan är om de unga som tagit kliv upp vågar ta plats i det klimatet som råder nu. Allt som sägs och görs på idrottsarenorna nu för tiden blir lätt snackisar i sociala medier. Du som spelare kan lätt bli hängd och få hot och hat om du vågar göra din grej fullt ut. Jag tror det kan vara en bidragande faktor till att dessa spelartyper inte vågarkliva fram. Tyvärr.
Profilerna slutade och de som fanns kvar har helt enkelt tystats ner. Men jag hoppas innebandyn vågar fortsätta på den här vägen och inte gå mot samma håll som till exempel ishockeyn som ger böter för minsta lilla känsloutspel.