Ja, många saker är det som gått ned ett eller ett par hack när det gäller bygdens elitidrott. Sånt som IFK Motalas bandy, Västers pingis och Maifs fotboll. Det har pekat ned för alla samtidigt.
Klart att Piraterna just nu då får en ännu viktigare roll i sin roll som största idrottslag och lite fanbärare för den yppersta eliten i stan.
1 786 personer kom på tisdagen till veckans match i Bauhausligan, revanschmötet med Rospiggarna som vann kvartsfinalmötet i somras. Det kändes som mer folk, och kanske en besvikelse för en del, men 2024 kan vi ändå kalla det storpublik.
Mikael Larsson, som ni minns gjorde 13 år som stark man i Maifs nämnda elitfotboll, dök upp i depån. Nu som sponsorjägare för Rospiggarna. Larsson erkände att han kanske inte kan så mycket nördigt om speedway, men jag tycker han ändå symboliserade något som idrotten behöver. Nämligen dedikerade människor som är nyfikna och kommer in i något med nya ögon. Efter vad jag hör har han och hans företag kommit in som en boost i Hallstaviksklubben.
Även i Piraterna händer det nya saker. Nytt folk kommer in och klubben blir fler, vilket är ett måste för framtiden. Nu basunerades en ny arenasponsor ut, Dunteberget fick i fjärde ligaomgången namnet Skrot-Anders arena. Sent förstås, men bättre sent än aldrig.
Jag tycker att jag här och var ser nya människor i Piratkläder och det är värdefullt, lika viktigt som att få in bra förare som ger segrarna på banan.
Rospiggarna hade denna kväll samma problem som Piraterna har haft tidigare säsonger. Riders på någon som inte kom och så lite för många nollpoängare. Piratbekantingarna Antonio Lindbäck och Victor Palovaara var bleka.
52–37 blev det till Piraterna, tredje raka segern, när Motalalaget tvärtemot hade ett lag där alla sju tog poäng och bidrog. Nye Mathias Thörnblom tog två tvåor och har mer att ge efter en omkullkörning och en nolla i sitt allra första heat. Det var en okej debut.
Men allra bäst i Piraterna är supertrion Przemyslaw Pawlicki, Piotr Pawlicki och Maciej Janowski. Polare utanför banan och det lyser om deras samarbete på banan, i heat efter heat. Många sköna flashbacks får man av att se trion, av gamla tiders SM-guld och från storförare som Darcy Ward och Greg Hancock.
Det är för tidigt att prata om sensommarens slutspel redan nu. Men klart är att stans ensamma elitlag blir allt starkare. Inte bara en stark sjua, utan det finns fler förare bakom också.