Ibland måste man kunna föra en debatt med mer än en dimension. I media har vi den senaste tiden kunnat ta del av ett antal skräckhistorier om toppning av lag, tidig utslagning och unga utövare som inte får vara kvar i sin idrott för att de uppfattas som sportsligt svaga. Varje sådant fall är förkastligt och ett för mycket. Låt oss vara eniga om detta.
Följden av ovanstående och den avsky de flesta av oss känner inför detta har dock gjort debatten helt endimensionell. Allt som inte innebär att alla spelar/tävlar lika mycket som kompisen klassas som toppning och utslagning. Det är farligt för föreningarnas verklighet.
Låt mig beskriva en verklighet som jag tror fler föreningsledare känner igen sig i än den om toppning och elitsatsning. Vi är nog många som ser en verklighet i dag där allt skall ske på den enskildes villkor. Det är inte utslagning att exempelvis en spelare i ett lag som tränar 20 procent av träningarna får lite mindre speltid än en som är med på 80 procent. Det måste få vara okej att premiera de som faktiskt kommer på en frivillig verksamhet lite oftare än andra. Deltar man i en verksamhet och ofta prioriterar andra saker än matchen på helgen är det inte utslagning om man därmed får lite mindre speltid vecka därpå. För det är faktiskt så att någon annan spelare måste ringas in för att spela den match där en annan uteblir.
Jag är ganska säker på att fler ungdomstränare i exempelvis fotboll funderar mer på om man vågar anmäla två lag till cupen, av rädsla för sena återbud, än de som sitter och funderar på hur de bäst skall toppa laget för att vinna cupen. Det är fler ledare som måste ringa till spelare och fråga om de kan tänka sig att spela flera matcher i flera olika årskullar en helg än de som ringer och ställer över spelare.
I vår iver att visa vår avsky för de fatala elitsatsningar som görs hos några få tillåter vi en utveckling där inget föreningsansvar eller ansvar för det egna laget avkrävs av utövare och föräldrar. Ibland känns det som om den viktiga debatt som förs om tidig utslagning är så ensidig att vi svartmålar den fantastiska insats som en förkrossande majoritet av våra ledare utför. Vi som fått ett antal år på nacken och varit med i idrotten hela vårt liv kan nog skriva under på att det var mycket mer utslagning förr. Låt oss arbeta mot tidiga elitsatsningar men att säga som min pappa sa till mig ”har du sagt att du är med får du ställa upp lite också” är det minsta man kan kräva. Tack alla ledare för det fantastiska arbete ni gör där ute.
Mikael Petersson har mångårigt förflutet inom idrotten. Han har bland annat tidigare varit klubbdirektör i Örgryte, och skriver nu gästkrönikor på Correns sportsidor.