Perfekt läge att lyssna på nya idéer, City

Ett tungt avhopp – men också en chans att börja på något nytt med fler inblandade, skriver Claes Nilsson angående Tuncay Yüksels farväl till Linköping City.

Tuncay Yüksel hoppar av. Läge för Khalid Neshati och de andra i City att lyssna på nya idéer.

Tuncay Yüksel hoppar av. Läge för Khalid Neshati och de andra i City att lyssna på nya idéer.

Foto: Claes Nilsson

Krönika2020-11-30 20:58
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tuncay Yüksel är en av de största eldsjälarna jag stött på inom fotbollen, alltid med en knuten näve i fickan efter Citys motgångar genom åren. När vi andra skakat på huvudet åt tränarbyten, konstiga nyförvärv från jordens alla hörn och ledare som bär sig dumt åt har det brunnit till i Tuncays ögon. "Nu jävlar ska vi visa dom...". 

Det var som om varje negativ händelse i föreningen gav energi att jobba ännu hårdare, lägga ännu fler ideella timmar.

Men även hos den mest viljestarka av människor kan bensinen ta slut. Tuncay Yüksels ögon har varit trötta under hösten, leendet artigt men avmätt. Nu sa han hejdå till klubben han en gång var med och startade, ett smärtsamt (men klokt) beslut där rösten ibland hade svårt att bära när han gav mig beskedet. 

Det är mer än bara en ordförande som lämnar. Det är grundaren och hjärtat i Linköping City. Han som gett allt och lite till.

Ingen enskild människa är större än klubben – och visst kan det komma något positivt ur det här. Framför allt behöver City få in fler folk i styrelsen och i organisationen. Den lilla kärna som en gång skapade föreningen är de som fortfarande gör allt, nu behövs andra idéer och synsätt kring hur klubben ska jobba framöver. Att lyssna på tankegångar från fotbollskunniga människor utanför Linköping arenas väggar är ett måste. 

Under 2020 har den lilla positiva vind som blåst kring City de senaste åren vänt, nu krävs ett hästjobb för att få upp klubben på banan igen. A-laget har underpresterat två säsonger i rad samtidigt som föreningen som helhet tappat formen. Jag hör om strömavhopp bland ledare och spelare i AFK Linköping och i Citys ungdomslag. Det panikvärvades under sensommaren och det faktum att City använt 36 (!) spelare under året säger det mesta. 

Om jag redan nu, med en knapp månad till jul, får önska mig något inför nästa år så vill jag se ett City där comebackande Patrik Johansson tar ett stort ansvar i backlinjen. Jag vill se ett mittfält där mycket kretsar kring Dejan Polic och hans känsliga passningsfötter, jag vill se ett anfallsspel där Christian Moses fortsätter att göra mål och får sällskap av ytterligare en vass målskytt. Jag vill se färre importer och noll värvningar under sommaren. Och jag vill se en ny huvudtränare utifrån som får tillåtelse att i lugn och ro utveckla sin spelidé.