Perfekt is, men ändå IFK Motalas mardrömsarena

Perfekt is och bästa förhållandena. Det som IFK Motala längtar efter hemma. Ändå fortsätter Arena Vänersborg att vara en mardrömsarena.

IFK Motala, här Jussi Aaltonen och försvarare framför eget mål, förlorade som vanligt i Arena Vänersborg. Det är suveräna förhållanden inomhus, men har ändå blivit en mardrömsarena för Motalalaget. Ett kryss och fyra fall de senaste åren.

IFK Motala, här Jussi Aaltonen och försvarare framför eget mål, förlorade som vanligt i Arena Vänersborg. Det är suveräna förhållanden inomhus, men har ändå blivit en mardrömsarena för Motalalaget. Ett kryss och fyra fall de senaste åren.

Foto: Sebastian Lamotte/Bildbyrån

Krönika2022-01-20 22:46
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är märkligt med traditionens makt i idrott. En följetong är att IFK Motalas bandylag alltid har haft svårt i Vänersborg. Förr var det ofta vädret och isen det pratades om med skräck. När ovädren kom in från Vänern och när ett fysiskt och storvuxet hemmalag kunde spela just skräckinjagande mot motståndarna. När spelarna hette Anders Uhlin och Joachim Berglundh gjorde det ont att stå upp.

IFK Motalas tränare Mattias Sjöholm vet om det där. Han spelade på den tiden. IFK vann någon gång ibland, men det var inte ofta.

Nu när Sjöholm är A-lagstränare är det nya förutsättningar. Samma avstånd på ungefär fyra timmar med matpaus mellan städerna. Finns tre olika vägar att åka, norr eller söder om Vättern. Nu längtar alltid Motalas lag till Vänersborg då det finns tak över huvudet och alltid perfekt is.

Men ändå, den mardrömsarena som var på Isstadion i Vänersborg på 1990-talet, när lagledarduellerna var heta mellan profiler som Per-Axel Josefsson i Vänersborg och Leif Sandell i Motala, har på något vis flyttat in i Arena Vänersborg några hundra meter bort. Trots förutsättningarna att spela fin bandy.

Mattias Sjöholm har varit A-lagstränare i fem år, de fem år IFK varit tillbaka i elitserien, och har ett uselt facit i "Lilla Paris": 0-7 första året, 4-6 andra året, 1-4 tredje året, 2-2 förra säsongen och 1-5 nu. Alltså: Ett kryss och fyra fall.

"Vi blev väl bortdömda något år, men annars har vi haft svårt. De är ofta effektiva och får halvenkla mål och vi får inte medstuds. Nu orkade vi inte sätta tryck själva", sade IFK-tränaren när sviten kom på tal.

Det märkliga denna kväll var att IFK nu för kanske för första gången var favorit sett till tabell-läge. Men laget vågade/kunde ändå inte gå framåt och dominera. Det var försiktigt och defensivt i stället och då inbjöds Vänersborg att ta initiativet.

Det var väl det sämsta med IFK:s insats, att man inte tog tag i matchen bättre och förde spelet. Men i IFK-spelarnas huvud kanske man fortfarande är i pendling mellan negativt kval och åttondel, och inte riktigt tagit in att man sett ut som ett topp sex-lag rätt länge nu.

Nåväl, positivt var i alla fall att Ari Holopainen, finske förbundskaptenen, pratade om att Casper Hänninen är värd en A-landslagschans. Det borde ge råg i ryggen till ett kommande VM. Då hade Holopainen inte så mycket ögon på Hänninen just i kväll, men sett till hela säsongen är Motaladebutanten upptäckt.

Apropå mardrömsarena så gäller det att skapa en ny historia och följetong på söndag för Motala. Då spelar IFK elitseriematch i Rättvik för första gången någonsin. Förslag: Gör den till favoritarena direkt.

Karta: Arena Vänersborg